Slut på samtidskonstprojektet Min farfar kom till Sverige

Det var då......

För ett drygt år sedan, i slutet på 2013, blev jag av Sveriges Konstföreningar inbjuden att under 2014 göra ett samtidskonstprojekt. Årets tema var politisk konst och projektet skulle resultera i åtminstone en utställning i Örebro under Konstens vecka, vecka 40.
Nu har år 2014 förrunnit och vi är långt på väg in i nästa år. Det är dags att i stort sett avsluta bloggen och samarbeten och tacka för allt roligt, intressant och givande som varit.

Utställningen Min farfar kom till Sverige kommer att fortsätta runt i Örebro län i samarbete med Konstfrämjandet Bergslagen. Utställningen erbjuds skolor, bibliotek, kyrkor m fl tillsammans med konstpedagogik.

År 1959 och Otto har svenskt Idkort från Posten

Det är dags att summera, och för det måste jag backa tillbaka till början av 2014. Då beslöt jag att göra ett samtidskonstprojekt om en av vår tids stora frågor, nämligen migration.
I vår dagar är fler människor på flykt än någonsin tidigare. Krig, terror, våldtäkter och nöd driver människor att lämna sitt land, sin kultur och sin familj, en process som är väl så svår och smärtsam.
Själv hade jag just avslutat arbetet med att översätta de ärvda breven skrivna till min farfar Otto när han lämnade sitt land och sin familj. Året var då 1914, alltså precis 100 år tidigare. I breven kunde jag läsa om Otto i det nya landet och om familjen därhemma. Även Otto sökte sig ett bättre liv. Och på många sätt liknar hans historia också dagens invandrares. Han kom då att vara med och bygga det här landet precis som dagens invandrare gör idag. Ottos historia, blev en brygga in i dagens Sverige. Den historian var min och den ville jag använda i projektet.

Presskonferens på Tegelbruket med gymnasieelever, Sensus och konstnär

För att nå ut skulle jag samarbeta med organisationer och människor i Örebro län. Och för att nå ut behövde jag också finnas på nätet. Tidigt mötte jag två gymnasielärare som ville engagera sina elever; en från Karolinska skolan och en från Risbergska skolan. De unga och blivande studenterna skulle skriva på bloggen ur olika perspektiv; sina egna liv eller imaginära resor. Eleverna blev viktiga samarbetspartners och också roliga att möta. Några av dem var senare med och gjorde presskonferens och radiointervju. –Det är första gången som en skoluppgift har känts på riktigt, kommenterade en gymnasieelev sin medverkan. Den kommentaren har kommit att betyda mycket för mig och för projektet.

Bio Roxy, platsen för film och debatt

Föreläsningar, film, debatt och utställning var tänkta att nå även mer vuxna länsbor. Det blev möjligt genom samverkan med Sensus, Nerikes Allehanda, Örebro läns museum, Örebro Konsthall, ABF, Bio Roxy, Konstfrämjandet Bergslagen, Nikolaikyrkan, ÖBO, Örebro konstskola, Teijlers, Stadsbiblioteket i Örebro, Tegelbruket och Migrationsverket, vänner, grannar m fl. Örebro läns landsting (numer Region Örebro), Adolf Lindgrens stiftelse och Örebro kommun sponsrade projektet.
Föreläsningen om hur och varför nazisterna stal Europas konst av och med Anders Rydell ligger fortfarande på Sensus hemsida.

Utställningen gjordes av Sara Mirzajanzadeh och blev ett collage av brev, texter och foton om Otto. Ingår gör även en världskarta där besökare får fundera på till vilket land de flyr om kriget kommer till Norden. Utställningen hade vernissage mitt bland shoppande människor i Hållstugan i Örebro 27 september. Den invigdes av Marie-Louise Forsberg- Fransson. Under nio dagar vaktades utställningen av hjälpsamma vänner.
Därefter har utställningen varit på Karlskoga lasarett, inlett Mänskliga rättigheterveckan på Stadsbiblioteket tillsammans med elever, fortsatt till Tegelbruket och så vidare till Formens hus Hällefors.

Släkten följa släktens gång

Nu avslutas bloggen och därmed också projektet. Bara utställning och konstpedagogik lever kvar. Ottos brev är publicerade, elevernas brev likaså, många inlägg med fakta och kunskaper om migration ligger inne på bloggen. Mer än 17 000 besökare har varit inne och läst hittills. Inte lika många, men många länsbor, giss-ningsvis ett par tusen, har sett utställningen.
Kanske vid något enstaka tillfälle i framtiden kommer det att komma till något nytt inlägg eller något viktigt brev. Annars är det bara att säga tack till er alla som varit med och bidragit på det ena eller andra sättet; skrivit, läst, tänkt, vaktat, stöttat, transporterat, föreläst, debatterat, invigningstalat m m.
Våren är här, migrationen fortgår och kommer alltid att vara ett fenomen på vår jord. Jag har berättat en del av min släkts historia och en del av Sveriges historia. Sverige är ett rikt och bra land för människor att leva i. Låt det fortsätta att vara så.
Tack skall ni ha – det har varit roligt att göra projektet och få samverka med er alla!

”Vårt land lider just nu”

-Grekland är otroligt vackert den här tiden av året, skriver Airla.  Men det bästa med påsken är ändå att få träffa släktingar och att få visa sin tacksamhet mot Gud. 

Airla står i begrepp att lämna allt detta som är henne kärt för att finna sig ett bättre liv i Sverige. Men som hon skriver det är det bästa för min framtid. 

Läs brev nr 67 på Läsarbrev

"Give them Hell"

Efter valet i höstas och i kölvattnet med budgetprocessen uppmanade Jimmie Åkesson sin partisekreterare att störa den nya och folkvalda regeringen med orden ”Give them Hell”. Det berättade SD:s partiordförande småmysigt i TV-soffan härom kvällen.

Strategin har annars varit att rensa bort det som skrämmer väljarna  och sminka över det fulaste samt avpolletera dem som inte kan hålla inne med sina unkna åsikter. SD har strukit nationalismen i partiprogrammet och kommit med populistiska löften bl a till pensionärer.

Främlingsfientligheten har förpackats i nolltolerans och socialkonservatism för att gå hem. Men så kommer en fraktion ur SD:s ungdomsförbund och vägrar ställa in sig i det välkammade ledet. Istället höjs röster för en mycket mer hårdför nationalistlinje.
Vad som är sämst för Sverige och vad det innebär för oss som lever här står skrivet i stjärnorna.
Givet hem hell!

”Folk är så himla artiga här!”

Världen krymper med dagens kommunikationer och teknik. Det har gjort det möjligt för Frida att pröva på att studera i Kina. Frida vill bli journalist, men upplever att just den yrkesgruppen inte har det lätt i Kina.
Om detta och om hur artiga kineserna är och om den goda och riktiga kinamaten, skriver Frida i ett riktigt pappersbrev till sin syster.
Avsaknaden av Facebook och Twitter i landet där hon befinner sig har också gjort att det sedan urminnes tider så vanliga brevet
kommit till heders igen.

Läs brev 66 på Läsarbrev

Erkännande av folkmordet på romer diskuteras i EU

Den 2 augusti 1944 mördades samtliga romer som fanns i koncentrationslägret Auschwitz. Nu vill den svenska EU-parla-mentarikern Soraya Post göra den dagen till en minnesdag.
Romerna glöms ofta när befrielsen av koncentrationslägret Auschwitz firas 27 januari. Därför har Soraya Post tagit initiativ till en resolution om att inrätta en särskild minnesdag för att hedra de romer som mördades under Förintelsen.

Thomas Hammarberg, tidigare kommissionär för mänskliga rättigheter var inbjuden till parlamentet. Han har på uppdrag kartlagt diskrimineringen av romer i dagens Europa och menar att det krävs en historisk kunskap för att komma åt det som sker idag. –Antiziganismen bygger på en hel föreställningsvärld och grundas på fördomar om romer, säger han till DN. Det är dessa fördomar som ligger bakom att Europas största minoritet har diskriminerats, förslavats och jagats från land till land under sekler.

I parlamentet finns ett brett stöd för förslaget till minnesdag. Dock anser SD:s EU-parlamentariker Kristina Winberg att förslaget är onödigt.

"Det är en helt annan kultur här nere"

Kanske har vår unga brevskrivare varit spanjor i ett tidigare liv. I alla fall gissar hon själv att så är fallet för det känns som hon nu verkligen är på rätt plats i livet nu.
Flytten blev med andra ord inte det misslyckande som hon fruktat och trott utan dess motsats.
Kanske säger det oss något om att våga ta klivet till förändring i livet.

Läs brev nr 65 på Läsarbrev