Ett hot mot Sverige, men också en motreaktion

Moskéer och synagogor i Sverige attackeras allt oftare och på ett alltmer allvarligt sätt. Under julefriden utsattes moskéerna i både Eskilstuna och i Eslöv för brandattentat. I Eskilstuna kom fem personer till skada. Men dådet kunde ha fått än mer grava konsekvenser. Attackerna är av så allvarlig art att Säkerhetspolisen, Säpo, nu utreder om dåden är av politisk art.

I Sverige är religionsfriheten grundlagsbefäst. Säpos uppgift är därför att förhindra attacker mot vårt demokratiska system. Under året som gått har det skett en attack i månaden mot moskéer i Sverige. Synagoger har utsatts för attacker med hakkors och grishuvuden. Dessa antismetiska och islamofobiska brott med stark koppling till hat och främlingsfietnlighet utreds av någon anledning av den vanliga polisen.
De starkt odemokratiska brotten har dock lett till motreaktioner. I Eskilstuna mötte människor upp och för att stödja den utsatta församlingen. Och Svenska kyrkan erbjöd hjälp med bl a tillfällig lokal.

Konstigt att bli uppmärksammad för mitt hår och min hudfärg

Julia skriver ett brev till oss, och till sin kära mormor, från Vietnam. Där är hon och arbetar som volontär i Ho Chi Minh, staden som en gång löd under namnet Saigon.

Jag trivs bra med sitt arbete och med de andra volontärerna, skriver Julia. Men saker och ting är ganska så annorlunda mot hemma. T ex så hanteras frågan om skuld vid en olycka i trafiken på ett mycket annorlunda sätt. Något som kan ge oss en tankeställare om hur man kan tänka och göra på ett helt annat sätt än vad vi gör.

Vi får också veta hur ett ett mycket speciellt och delikat kaffe tillverkas.

Läs brev nr 41 på Läsarbrev

Se upp för rasismen, dörrarna stängs

Jag sitter på tunnelbanan en stockholmsmorgon. Min blick vandrar mellan mina medpassagerare och reklamtavlor. Jag hajar till när jag inser vad där står: Tänk på avståndet mellan fakta och fördom. På perrongens stora affischtavlor hade jag alldeles nyss sett en välklädd Jimmie Åkesson stoltsera med ord om ”en ansvarsfull invandringspolitik” och ”stoppa det organiserade tiggeriet”. Så omtänksamt av SL, tänker jag att balansera det budskapet.


Senare visar det sig att någon har ersatt reklamskyltarna inne i vagnen helt på eget bevåg. En slags gerillakampanj eller civilt motstånd mot rasism och främlingsfientlighet. Troligen samme någon har på en annan perrong bidragit med budskapet: ”Se upp för rasismen, dörrarna stängs”.
Budskapen är geniala och säger så otroligt mycket med få ord. Vi är många som räds en framtid med stängda dörrar. Hur illa skulle inte det påverka vårt lands utveckling och vad skulle det göra med oss som människor?
Kommentaren från SL lite senare under dagen blir förstås att de skall hantera de antirasistiska budskapen på samma sätt som vilken vandalisering som helst. De skall bort. Men till dess var vi många som drog på munnen.

Här är det svårt att vara invandrare

Många reser till Thailand för sol och bad. Några reser dit för lite mer än så och upptäcker då även andra sidor av landet. 

Johanna vill ha och försöker få arbete och köpa bostad och berättar i brevet hem om svårigheterna med både arbetstillstånd och språkförbistring. 

Precis som en tidigare brevskrivare kommenterar Johanna också de stora ekonomiska skillnaderna mellan fattiga och rika i befolkningen samt också den väldigt goda maten. 

Läs brev nr 40 på Läsarbrev

Familj flydde för att rädda sonens liv

Kung Herodes hade fått veta att en ny judisk kung hade fötts. Han var hotad och bestämde sig därför för att döda alla små gossebarn.
Enligt sägnen visade sig vid samma tid en Guds ängel i en dröm för Josef och uppmanade honom med orden, stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten (Matt 2:13).

Hur länge den heliga familjen levde som flyktingar vet man inte. Den koptiska kyrkan menar att asylen i Egypten varade i drygt tre år. Familjen återvände först när de visste att kungen var död.

Precis som Karl-Oskar och Kristina i vårt  i Vilhelm Mobergs utvandrar-epos sökte sig ett bättre liv på andra sidan Atlanten, och dagens flyktingar från Syrien flyr för sina liv, tvangs också den heliga familjen lämna sitt land.

Hur hade vår västerländska historiska tradition sett ut om den heliga familjen blivit stoppad vid gränsen till Egypten? Om den heliga familjen nekats asyl med motiveringen att Egypten inte kunde ta emot ”alla” vad hade vi då att förtälja om västerländska värden och medmänsklighet ?

Jesu ord: Sannerligen, vad helst ni har gjort för en av dessa minsta bröder, det har ni ock gjort för mig (Matt 25: 40).

Människorna, vårt lands viktigaste resurs

Om alla vi med invandrarbakgrund stannade hemma från jobbet en dag skulle stora dela av samhället falla ihop, skriver Tove Lifvendahl i en krönika Svd.

Citat nedan är hämtat från samma krönika och är kanske en uppmaning till oss alla:
”Ni vilar redan tryggt i förvissningen om att Sverige skulle bli ett fattigt land om det stängde sina gränser. 
Att vår viktigaste resurs är de människor som råkar befinna sig inom våra gränser, eller tidigare har gjort det, och att vår framgång avgörs av hur väl vi tar tillvara den kapaciteten. Att utvecklingen av samhället gynnas av mångfald. […] Och därför kan ni lugnt ta er an även det som är baksidorna, utmaningarna och problemen.”

En dålig sak är de enorma klasskillnaderna

Nästan allt är bra i Thailand, berättar Emmy i sitt brev hem. Allt är så annorlunda mot hemma; vädret, människorna, maten. Alla är vänliga mot Emmy och mot varandra och solen skiner oupphörligen.

De flesta Thailändare är buddhister och istället för kyrkor så finns här små altare lite överallt, berättar hon.

Men det finns klasskillnader, konstaterar Emmy också. Som hon ser det så verkar det bara finnas två klasser; de som är fattiga och de som är rika och något välfärdssystem finns heller inte.

Läs brev 39 på Läsarbrev

Julefrukost till tiggare i Värmland

Julen en tid att dela med sig av sitt överflöd till dem som intet har

Ett sätt att visa medmänsklighet i juletid, kommenterar Tomas Sjölander vd Konsum Värmland, beslutet att bjuda tiggare på frukost fram till jul.
Tiggarna runt de ca 50 Konsumbutikerna kommer varje morgon att få juice, smörgås och frukt.

Initialt är det en kortsiktig lösning, men vi skall se vad vi långsiktigt kan göra ihop med Ria och Stadsmissionen, säger Tomas Sjölander.
Beslutet att på detta sätt visa medmänsklighet togs i mitten av december och har väckt uppmärksamhet, mestadels positiv sådan.

Att det skulle vara ett pr-trick förnekas. Då hade vi valt något mindre kontroversiellt,
det här handlar om värderingar, menar Tomas Sjölander.

Häromdagen dog min lärare

Kan bli soppa

Felicia läser ett preparandår någonstans i Ryssland. Kanske skall det förbereda henne för högre studier. Om det berättar inte hennes brev. Kanske är det så att Felicia inte bestämt sig ännu, utan att hennes upplevelser kommer att avgöra hur det blir med den saken. Nu är allting fortfarande ganska nytt för henne. 

I brevet, även ställt till kära väninnan, får vi veta att hon nödgats ta ett AIDS-test för att få starta sin utbildning. Det får sin förklaring när hon senare berättar om statistik.

Vi får genom Felicias brev veta mer om hur det står till i det stora landet i öster vad gäller bl a tonåringar och självmord och alkoholkonsumtion. 

Något som Felicia verkligen saknar förutom väninnan är maten hemmavid. Det verkar som om hon redan börjar tröttna på kålsoppor, rödbetssoppor och fisksoppor.

Läs brev nr 38 på Läsarbrev

Bevare oss för nationalismens fula tryne

I en artikel i DN berättar ledande SD:are öppet om hur partiet arbetar för att förändra Sverige. Före 2011 kallade sig SD nationalistiskt. Nu används uttrycket ”ett socialkonservativt parti med nationalistisk inriktning”.

Vår ideologi står på fyra ben: demokrati, nationalism, konservatism och social rättvisa, säger Björn Söder. Demokrati betyder folkstyre, fortsätter Söder och förutsättningen är en konsensus om vilka som utgör folket och vilka som inte gör det. När Söder sedan lägger ut texten är han tydlig med att ett medborgarskap inte räcker för att få tillhöra folket. Samer, judar, tornedalsfinnar tillhör t ex inte folket. De tillhör andra nationer och det blir problematiskt med för många nationer i nationalstaten, säger Söder, därför att det bryter ner den gemensamma och svenska identiteten.

På frågan hur man skall göra med dessa grupper svarar Söder att SD kräver att människorna skall assimileras eller flytta hem. 

Niklas Orrenius som skrivit artikeln låter historikern Fredrik Persson-Lahusen läsa vad Björn Söder säger. Denne menar att Söder verkligen ger uttryck för en konsekvent och kompromisslös nationalism där det är omöjligt för t ex en arab eller jude att bli svenskar. Denna syn rör sig mot den traditionellt tyska synen från 30-talet. Samma tankegods som resulterat i krig och folkfördrivning. Det leder till att grupper pekas ut som ”fienden mitt ibland oss”, säger historieprofessorn.

Se och lyssna till Anders Rydell om hur nazisterna stal Europas konst

Polen är verkligen annorlunda mot Sverige

Foto och Copyright Ludwig Riml

Albin arbetar på Café i Krakow och konstaterar att mycket är så annorlunda. Skillnaderna är stora, tycker han. Sverige och Polen delade en gång sin historia och länderna ligger nära varandra och mycket är lika. I Krakow där Albin nu bor ligger Sveriges och Polens konung från 1600-talet; Sigismund begraven. Denne var son till Gustav Vasa.

Lönen är låg, shoppingen dyr och det gäller att inte bli sjuk för även vården kostar, berättar Albin.

Albin trivs, men saknar ändå ibland Sverige. Han konstaterar också att han som tillhörande gruppen HBTQ-personer får vara extra försiktig. Det är inte olagligt att vara homosexuell, men diskriminering förekommer och personer har varnat honom.

Läs Albins brev nr 37på Läsarbrev

600 000 flyktingar kan rädda kommuner

Ett ljus i mörkret

Många kommuner behöver fler innevånare. Särskilt i avfolkningsbygder där allt färre invånare skall bära försörjningsbördan kan flyktingar vara lösningen. I hela sex av tio kommuner krymper den arbetsföra befolkningen.
En del kommuner har redan börjat arbeta i den riktningen. Ett exempel är Östersunds kommun som behöver rekrytera 400 nya medarbetare i år och ställer sitt hopp till gruppen människor från Syrien.
Enligt det amerikanska management-konsultföretaget BCG behöver Sverige ett arbetskraftstillskott på 600 000 personer de närmsta 15 åren om andelen försörjare skall hållas konstant, berättar tidningen Dagens Industri. 
Organisationen SKL menar att det krävs 500 000 personer bara till den kommunala sektorn de närmsta 10 åren.

Jag blir ledsen av att se barnen leka med hylsor

Det kom ett brev från Irak. Brevet är från Saad som vill berätta för oss, och sin farbror, om ett land i stort fattigdom och där mutor är ett sätt att klara vardagen.  Ett våldsammare land har jag aldrig sett, skriver Saad. 

Sättet att överleva i denna svåra situation, där också bristen på mat och vatten är stor, blir ändå för människor att ställa upp för varandra. 

Landet är Iraq, skriver Saad. Han berättar att han lätt kunnat köpa sig en lägenhet. Människor är så fattiga att de lever på gatan eller på ruinerna av sitt för detta hem. 

Läs brev nr 36 på Läsarbrev

Ett nyfascistiskt parti fällde en demokratiskt vald regering

Foto och Copyright Ludwig Riml

Albin arbetar på Café i Krakow och konstaterar att mycket är så annorlunda. Skillnaderna är stora, tycker han. Sverige och Polen delade en gång sin historia och länderna ligger nära varandra och mycket är lika. I Krakow där Albin nu bor ligger Sveriges och Polens konung från 1600-talet; Sigismund begraven. Denne var son till Gustav Vasa.

Lönen är låg, shoppingen dyr och det gäller att inte bli sjuk för även vården kostar, berättar Albin.

Albin trivs, men saknar ändå ibland Sverige. Han konstaterar också att han som tillhörande gruppen HBTQ-personer får vara extra försiktig. Det är inte olagligt att vara homosexuell, men diskriminering förekommer och personer har varnat honom.

Läs Albins brev nr 37på Läsarbrev

Här i Frankrike skakar man inte hand när man hälsar

Emma studerar i Frankrike och hon upptäcker landet med dess varierande natur och dess innevånare med förkärlek för pussar och ostar.

Skolan visar sig vara mycket tuffare än hemma i Sverige. En del elever bär skoluniform, men inte vår Emma – hon slipper. Något Emma verkligen uppskattar och lägger märke till är urinnevånarnas känsla för mode och vackra monument och byggnader.

Här skall hon leva och studera i två hela år.

Läs brev nr 35 på Läsarbrev

Var anständiga!

Brandfarligt!

Det sägs ibland att många väljare röstat på SD som ett sätt att visa sitt missnöje med politiker i allmänhet. Denna tes motbevisas nu av forskarna Peter Hedström och Tim Müller. Deras studie visar att SD:s väljare är extremt intoleranta och främlingsfientliga, men annars inte skiljer sig från övriga väljare vad gäller synen på det politiska etablissemanget.

Forskarna hänvisar i en artikel i DN till Carl Bildts uppmaning från 2014 om att ”anständiga medborgare” inte lägger sin röst på SD. De skriver ”I den situation som Sverige nu befinner sig i förefaller det angeläget att göra en motsvarande uppmaning till alla ”anständiga politiska partier” att i samverkan stå upp för sina demokratiska ideal och inte låta ett extremistiskt parti som SD styra den politiska dagordningen.

13% riksdagsledamöter skapar politiskt kaos för Sverige

Rinner tiden ut för Sverige och demokratin?

Partiet med rötter i nazismen, med företrädare som inte erkänner Förintelsen, men som hotar kvinnor och invandrare med järnrör släpper nu alla sina vallöften, t ex gentemot pensionärer och arbetslösa, för att fälla regeringen.

Partiet fick endast en liten del av rösterna i riksdagsvalet, men har nu lyckats sätta sig själva i fokus utan hänsyn till svenska folkets vilja i valet eller landets ekonomi.
SD som partiet heter lovar att fälla varje budget som ger stöd för ökad invandring och inflytande för Miljöpartiet. Idag handlade det om att fälla den folkvalda Socialdemokratiska regeringen. Imorgon kan det handla om en alliansregering. I ett längre perspektiv är detta ett mycket farligt parlamentariskt läge med risk för att hindra en fungerande ekonomisk politik.

Det har varit både jobbigt och roligt att komma till ett nytt land

Fråga till migranter - konstverk av Algüm Ringborg

Daniella söker sina rötter i Italien.  Hon har fått ett gott stöd av sin släkt på plats men kan se att invandrare från andra länder har det betydligt svårare.

I brevet till sin kära mormor berättar Daniella om god mat, fotboll och lågbetalda invandrarjobb.

Läs Daniellas brev, nr 34, på Läsarbrev

Det finns bara en värld

Door Plate av konstnären Santiago Sierra

Det finns bara en ras

Människan

Det finns bara en religion

Kärleken

Det finns bara en värld 

eller ingen värld alls

                         Sioma zubicky

SD vill ta 100 tals milj kr från samtida konst

Bra att det finns nutida cyklar i olika storlekar och modeller

Mer hemslöjd åt folket är vad SD:s driver vad gäller kulturutbudet. Partiet vill omfördela 100 tals miljoner från dagens samtidskonst till gårdagens dito med folkkonst och hantverksmetoder. Om detta ger partiets motioner i riksdagen klart besked.

Tanken att rädda landet från att gå under med kulturpolitik, är inte ny. Den fanns redan på 30-talet i Tyskland.

För att rena landet och stärka nationell gemenskap skall ”samhällssplittrande idéer” bortprioriteras, enligt SD.  Förlorare blir då bl a kuturtidskrifter, poeter, litteraturstöd, skrivarskolor, teaterlinjer journalistutbildningar, folkhögskolor och andra mångkulturalistiska verksamheter. I en motion 2014/15:2093 framgår att de senare skall granskas för att rensa ut mångkulturalistisk verksamhet.

Vi kan med rätta känna stolthet över vårt kulturarv, men onaturligt att inte vilja utveckling. Låt därför inte klä vår historia i osunda politiska idéer? Slå vakt på alla nivåer; kommuner, landsting, regioner och riksdag och ta strid för ett modernt, pluralistiskt, mångkulturellt och levande synsätt.

Se Maja Hagermans artikel i Dagens Nyheter, Facklor mot Kåldolmar   

Välkommen Martin

100 år har passerat, men vi är samma människor

Dagens brev som är nr 33 på Läsarbrev berör djupt. Martin har känt igen sig i ett tidigare Läsarbrev och skriver här om egna upplevelser som flykting från Makedonien.
Själv var han liten vid tiden, men föräldrarna har berättat. Det var svårt att klara av dagen, skriver han, det fanns knappt mat på bordet.

Familjen kom till Sverige där allt var mycket bättre och de träffade på en person som tog dem till Migrationsverket.
Nu går Martin på gymnasiet i Örebro och känner sig hemma här.

Min farfar kom till Sverige för 100 år sedan av liknande, men inte lika allvarliga orsaker; rädsla för kriget i sökandet efter ett bättre liv.

Läs brev nr 33 på Läsarbrev

Hur gör man för att rädda ett folk?

Läkaren Herman Lundborg förestod år 1922 till 1935 Statens institut för rasbiologi, världens första statliga dylika. Herman Lundborg var starkt engagerad i sitt arbete att ta reda på var det svenska folket var som renast. I det arbetet kom han att fara land och rike kring för att mäta judar, resande, romer m fl men främst samer. Mätandet och fotograferandet av samer blev även ett verktyg för koloniseringen i norr.

Rasbiologi handlar främst om hur en ordning om ett gott folkmaterial samt motsvarande degenerationsfaktorer överförs på människor uppifrån.  Det synsättet hotar därmed demokrati och idén om människors lika värde och rättigheter.

Idag handlar debatten inte längre om ras som biologi utan mer om kultur. På sid 6 i SD:s principprogram från 2011 står t ex ”….folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket ….”.
Samma sida längre ner står: ”Vi ser förekomsten av en gemensam nationell och kulturell identitet bland befolkningen i staten som en av de mest grundläggande hörnstenarna i en stark och väl fungerande demokrati.”

Se filmen Hur gör man för att rädda ett folk? av Maja Hagerman och Claes Gabrielson på SVT i januari.

Muslimer och Kristna tillsammans utan konflikter

Tarek är i Port Said i Egypten. Han berättar att tack vare flera byggprojekt så har människorna det bättre här än i andra regioner i landet. Men välfärden är ändå inte att jämföra med hemma, skriver Tarek  och tar sin skolsituation som exempel. Tarek nämner också att islam och kristendom samexisterar sedan urminnes tider.

Den Koptiskt-ortodoxa kyrkan anses vara den äldsta kristna kyrkan i världen. Den grundades av evangelisten Markus redan under första århundradet. ”Minnet” av den heliga familjens dagar i Egypten lever starkt ännu hos kopterna.


Många kopter lever under mycket svåra och fattiga förhållanden.  I Kairo bor och arbetar ett mycket stort antal kopter under miserabla förhållanden på sopberget eller på närbelägna gravplatser.

Läs brev nr 32 på Läsarbrev

Alla människor är lika värda och har samma rättigheter

Att alla människor är lika värda och har samma rättigheter slog Förenta Nationernas generalförsamling fast och antog redan 1948 som en allmän förklaring kallad de mänskliga rättigheterna. 

Förklaringen definierar vilka de grundläggande mänskliga rättigheterna är. Det finns 30 st artiklar som tillsammans definierar de mänskliga rättigheterna.  

Sverige är part till Europeiska konventionen som skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilka införlivades i svensk lag år 1995.

Ansvaret för att de mänskliga rättigheterna inte kränks vilar på regeringen och på all statlig och kommunal verksamhet.
Även andra aktörer bidrar till arbetet med att främja och skydda de mänskliga rättigheterna i Sverige.

Artikel 1

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Man får ingen julkänsla av sol och stränder

Här i Sverige är det november. Det är blött och det är grått. Men i landet på andra sidan havet där Sophia är för studier just nu är det sommar och sol. Det är God bless, snabbmat, bibeln och kyrkan om söndagarna. Landet ”over there” som på sitt sätt är så likt vårt, men ändå så oerhört olika, eller om det är precis tvärtom.

Hit till USA utvandrade mer än en miljon svenskar för att fly fattigdom och kyrkans hårda grepp på sin tid. Det lär bo lika många svenskättlingar i det stora landet i väster som det gör nu i Sverige idag.

Tänk om alla dessa utvandrade människor blivit kvar här i Sverige så många fler vi då varit och så mycket kreativitet de skulle bidragit med. Tur för oss då att vi fått lite påfyllnad från andra länder.

Läs brev nr 31 på Läsarbrev

Tandläkare hjälper tiggare med gratis tandvård i Varberg

Många tiggare är Romer från Rumänien. Där har de aldrig haft varken skoltandvård eller annan tandvård. Deras tandstatus är som svenskarnas för 100 år sedan. Många lider av infektioner och svår tandvärk och deras tänder måste i många fall helt dras ut.

Asylsökande och/eller papperslösa flyktingar från länder utanför EU har rätt till subventionerad vård i Sverige. Men för EU-medborgare gäller försäkringskort som ger rätt till vård som sedan betalas av det egna landet. Men romerna har helt enkelt inte råd att skaffa ett sådant kort.

Tandläkare Johan Hagman i Varberg erbjuder nu gratis tandvård för att hjälpa. Vi känner att vi ger något tillbaka till samhället, säger han till Radio P4 Halland.

Detta land är underbart

Vår brevskrivare turistar och njuter av blått hav, vacker strand, god mat och arabisk musik. Folk är generösa och trevliga, skriver hon. Redan efter fem dagar fick hon ett erbjudande om äktenskap.
Hon fascineras också av att se fattigdomen med egna ögon. Det är något annat än att höra och läsa om det.
Och så konstaterar vår brevskrivare att det är männen som arbetar i det här landet. Det är tydligt att det är en ny och annorlunda kultur som möter på resan.

Förmodligen arbetar kvinnorna precis lika mycket, men inte synligt och ute i det offentliga livet. Förmodligen har det sina poänger att komma hit som turist. Men tänk om det var så att vi från vår nordliga breddgrad blev tvungna att fly hit för att rädda vårt liv. Hur skulle vi då klara språk och kultur. Skulle våra förvärvade kunskaper över huvud taget vara något värda där i den andra kulturen. Förmodligen inte.
Hur är det då för dem som flyr till Norden idag. Ibland kan det vara nyttigt att vända på begreppen!

Läs brev nr 30 på Läsarbrev

Konsten skulle spegla den rasmässiga överlägsenheten

"För nazisterna var konsten inte bara ett sätt att bygga ett imperium, det var genom konsten det tyska folket skulle spegla sin rasmässiga och andliga överlägsenhet. Konsten manifesterade och berättigade den nazistiska idévärlden."

Citat ovan återfinns på sid 23 i Anders Rydells Augustnominerade bok Plundrarna.

Ikväll 11 november kl 18.00 kommer Anders Rydell till Nikolaikyrkan i Örebro och föreläser om nazisternas syn på konst och varför de stal Europas kulturskatter samt dess betydelse för oss idag.

Fri entré. Lätt mingel med samtal efteråt.

Vårt ansvar är att se rasism och att säga ifrån

Idag inviger projektet Min farfar kom till Sverige Mänskliga rättigheter-veckan på Örebro stadsbibliotek kl 16.00. I projektet som består av tre delar används min farfar Ottos historia för att motverka rasism.

1914 hade första världskriget brutit ut. Min farfar var då 21 år och bodde med sin familj på ön Lolland i Danmark. Lolland är en ö som ligger väldigt nära Tyskland.

Ett par decennier tidigare hade Tyskland tagit delar av Danmark; Sönderjylland som idag heter Schleswig Holstein. Det är idag svårt att veta vad de tänkte på Lolland då, men det är troligt att de kände stor rädsla.


På Lolland rådde stor brist på det mesta; arbeten och mat var några saker. En äldre bror till Otto vid namn Einar, hade tagit sig till Kristiania som Oslo hette på den tiden, för att få arbete som murare.

Otto fick som 21-åring arbete i Malmö. Snart avancerade han i jobbet och kom till Stockholm. Då skriver hans mamma, Ane Hansine, till honom att nu kommer de aldrig att kunna hälsa på hos honom då det var alldeles för långt bort. Men det kom att gå bra för Otto och han kunde därigenom både hjälpa sin familj i Danmark och även låta dem komma och hälsa på honom med det modernt tåg drivet av ånglok.
Det var säkert tänkt att Otto skulle vända åter hem till Danmark. Men som det ofta går så gifte han sig och fick familj i Sverige och snart så var han svensk.

Min farfars historia är ganska identisk med dagens invandrare. De, precis som han, söker sig ett bättre liv eller t o m flyr för att överleva. Många vill säkert återvända till det egna landet och familjen och allt de håller kärt, men så händer det saker. Och precis som med min farfar kommer de att med oss bygga det här landet.

Ottos historia är universell och tidlös. Oavsett varifrån vi kommer eller när vi än lever så är vi samma människor med ungefär samma behov. Det har gått precis 100 år sedan min farfar kom hit, men historian är den samma idag.

Samtidskonstprojektet består av tre delar.
Utställningen som Sara Mirzajanzadeh har satt samman och består av ett collage av foton och brev från min farfar.

Samarbeten har engagerat organisationer och enskilda personer. Genom samarbetet har det blivit föreläsningar, film, offentligt samtal. I morgon kl 18.00 på Nikolai Kyrkan föreläser Anders Rydell om nazisternas syn på konst under 30-talet och vad det ledde till. Hans bok Plundrarna är nu Augustprisnominerad.

På Bloggen publiceras de danska breven vilka är 43 st och berättar på ett fint sätt om vad som var viktigt i livet då. Där skrivs också om rasism med fakta och kunskaper.
För att knyta ihop då och nu har projektet samarbetat med ett 70-tal gymnasieelever från både Risbergska skolan och Karolinska skolan. På bloggen skriver eleverna om vad som är viktigt i livet nu 100 år senare. Några av eleverna från Karolinska skolan deltar i invigningen av Mänskliga rättigheter. De har arbetat intensivt med temat tillsammans med en engagerad lärare.

Begreppet Mänskliga rättigheter hänger samman med demokrati. Idag finns det stater i Europa som kallar sig demokratier för att deras medborgare får rösta. Det räcker inte som definition på demokrati idag. För att demokrati skall råda måste statens samtliga medborgare oavsett ras ha samma rättigheter.

Hur nazisterna stal Europas konst

Plundrarna, hur nazisterna stal Europas konstskatter heter en bok av Anders Rydell. Anders är journalist samt redaktör för Tidningen Konstnären. I boken Plundrarna kan vi läsa om nazisternas syn på konst och kultur från 1930-talet. Ett synsätt som återfinns fortfarande här idag hos vissa politiker.

Under de senaste 15 åren har det också förekommit många angrepp på konst i Sverige. T ex så rev nazister, med manifest om degenererad konst, en utställning på Moderna Museet i Stockholm och en i Malmö. Gruppen hette då nationell ungdom, och idag Svenska Motståndsrörelsen. I media beskrevs attackerna som pojkstreck. Samma ord som användes i början på 30-talet i Tyskland.

Efter Hitlertysklands nederlag 1945 började jakten för att återfinna konstskatterna. En av de största tillslagen gjordes i en saltgruva. Fortfarande fortsätter upptäckten av gömda och stulna verk att dyka upp.

Anders Rydells bok kom ut lagom till att det stod klart att den kände konstsamlaren Cornelius Gurlitt i Tyskland hade en enorm samling spektakulär och stulen konst. Boken Plundrarna är nu Augustprisnominerad.

Tidigare i år har Moderna Museet i Stockholm till slut kommit överens med de egentliga ägarna till en av museets tavlor. Det är målningen Blumengarten av Emil Nolde som efter sex års tvistande nu lämnas tillbaka.

Nazisterna var besatta av viss konst

Tyskland på 30-talet. Konst och kultur var oerhört viktigt för nazisterna. Det finns t o m de som menar att det var avgörande för att nazisterna kunde ta makten.

En högkonjunktur för viss konst uppstod. Tankar från Tyska romantiken om det tyska folket som de enda verkliga skaparna av kultur levde starkt. Kulturen blev en del av krigsmålen och Europa plundrades.

Vissa motiv gillades och vissa ogillades. Soldatmotiv som hyllade frontögonblicken där soldaten offrade sig var ett sådant. Likaså gillades motiv av den preindustriella bondefamiljen. Den äkta konsten menade nazisterna kom från jorden. Därför stod också nakenbilder högt i kurs och då särskilt skulptur.

Som en motbild iscensatta nazisterna, år 1937 efter olympiaden, utställningen Entartete Kunst eller den degenererande konsten på svenska. Den innehöll samma motiv som ovan, men då från ett annat perspektiv; t ex lidandet vid fronten. Denna konst ansågs så förklenande, infiltrerad och därmed farlig att utställningen hade en 18-årsgräns. Den skulle också rensas ut, precis som senare även människor rensades ut. 17000 konstverk försvann från museerna.

Hitler var besatt av tanken att samla världens största och förnämsta konstsamling på ett museum i Linz. Faktum är att Adolf Hitler sökte in, men blev ej antagen, till en konstskola i Wien. Man kan fråga sig om vi sluppit andra världskriget om han blivit antagen?

Hitlers krig var kriget mellan raserna och det var vinna eller försvinna som gällde. När det var uppenbart att Tyskland förlorade ville han därför förstöra hela Tyskland. Enda undantaget från den gigantiska destruktion skulle vara konstsamlingen.

Sista brevet till Sverige

Dödsannonsen införd å frånvarande söners vägnar av Kristian Jensen

Brev nr 44 är det allra sista brevet från den danska familjen och denna gång adresserat till sonen Einar i Norge. Året är 1930 och med det har det gått hela 16 år sedan Otto kom till Sverige.

Brevet är mycket svårt att tyda. Det är skrivet av Ottos och Einars Fader Hans Peter. Denne var både antingen helt blind eller mycket svårt synskadad samt gravt hörselskadad när han skrev brevet 75 år gammal år 1930.
Brevet är skrivit med svagt blåaktig anilinpenna och raderna vinglar upp och ner. Det syns att skrivandet varit en kamp. Fadern tackar för uppvaktningen på bemärkelsedagen. Uppvaktningen visar, skriver Fadern, vilken omtanke de fem sönerna har om sin Fader. Fast de är bara fyra söner. Det fanns en dotter, men hon dog år 1919 i lungsoten.

1930 är också året då Fadern dör. Ottos Moder dog i hemmet på Museumsgade 6, fyra år tidigare. Murarmästaren Hans Peter bor kvar på den adressen, men nu är tiden slut även för honom och därmed den här historien. En dag i september kommer han att hittas död vid ”Jernbanelinien vid Svinefedteriet”. Om han blev överkörd av tåget eller om bara livet tog slut av naturliga orsaker är ingen som vet.

Livet gick vidare för familjen i Sverige. Anna och Otto fick fler barn som alla växte upp och fick egna barn. Ottos bror Einar, de hade alltid stått varandra nära, flyttade så småningom också han till Sverige efter 25 år i Norge. Einar gifte sig med tant Agnes och kom att bo på Tobaksspinnargatan högst upp i en liten enrummare med balkong. De fick aldrig några barn. Einar var precis som Fadern murare.
Kontakten med vännerna Tofts och bröderna Kristian och Sörens hölls vid liv in på 1970-talet för att därefter avta.

Okänd ung dam tillsammans med bröderna Otto och Einar på dennes balkong i Sverige

En av Ottos tre döttrar, liten Gudrun, kom att gifta sig med en dansk man, Bjarne. Det var så att familjen i Sverige, som så många andra svenskar, brevbombade Danmark under andra världskriget i syfte att störa nazisterna. Kärlek uppstod i brevtrafiken mellan Gudrun och Bjarne och svenska Gudrun kom att bli dansk. Gudrun och Bjarne fick tre döttrar, mina kusiner.

Bara för några år sedan skrev vi, jag och de danska kusinerna, fortfarande brev till varandra, som ett sätt att hålla kontakten. När Postverket glömde stämpla frimärkena sände vi dem fram och åter över sundet för att förbilliga skrivandet.

Förlåt oss Postverket, men det är nog preskriberat. Sedan med datatrafiken började vi mejla varandra. Och idag skypar vi också för att hålla kontakten. Det är en glädje att vi har varandra. Och man skulle kunna säga att cirkeln är sluten.

Läs brev nr 44, vilket är det sista brevet, på Danska brev

Vi kanske blir kvar här, i ett land vi knappt kan någonting om

Det är krig på Balkan och året är 1992. Det här var verkligheten som den såg ut för många under 1990-talet.
Vår brevskrivare vill vara anonym, men skriver att det bifogade brevet rör sig kring fiktiva personer men nämner verkliga erfarenheter från människor jag känner. Kanske kan det väcka lite tankar om hur det kan vara att vara flykting. 

Låt oss gissa att för dem som lyckades fly krigets fasor var det en stor lättnad blandad med smärtsam oro för dem som blev kvar. Längtan hem till det kända och det älskade var säkert stark.

Ingen lämnar sitt land frivilligt och utan en mycket stark anledning.
Det gör inte heller de som idag flyr för sina liv.

Läs brev nr 29 på Läsarbrev

Hotet mot svenska konstnärer och mot oss

Förrädiskt vacker, men ack så giftig  

Ett flertal svenska konstnärer lever under ständigt hot från nazister och högerextrema rörelser, skriver Sanna Samuelsson i Tidningen Konstnären. I tidningen kommer flera namnkunniga konstnärer till tals. En person som vill vara anonym har hotats sedan 1990-talet. Att hotet är organiserat, är konstnären helt säker på. Även organisationer har blivit attackerade. Ett exempel är Läkare utan gränser i Gallerian i Stockholm tidigare i år.

Enligt Expos rapport Intolerans 13 har högerextrema aktiviteter och våldet ökat kraftigt de senaste åren. Det är en ökad nazistisk och fascistisk närvaro i Europa som synts här hemma i SD:s framgångar. Dessa har också blivit alltmer aktiva i kulturpolitiken. De fokuserar på bevarandet av ”kulturarvet” på bekostnad av samtidskulturen. Se även inlägget 20 juni.

Kulturpolitiken är och har alltid varit viktig dessa antidemokratiska rörelser. Även Anders Behring Breivik lade i sitt manifest stor vikt vid kulturens roll.
Konstnärerna Dror Feiler och Gunilla Sköld Feiler har bl a fått hakkors ritade på sin dörr. Nathalia Edenmont lever som flera andra under ständigt hot p g a sin konst. Hon har bl a fått en utställning förstörd och personalen misshandlad med basebollträ. Attacken polisanmäldes, men förundersökningen lades ned. Idag bär Nathalia Edenmont överfallslarm var hon än går.

Makode Linde har hotats ett antal gånger. Se även inlägget 17 maj. När han anmälde misshandeln kallade polischefen det för en ”ren skitsak”. Något som denne senare fick ta tillbaka. Makode Linde anmäler alltid, säger han, av princip och av plikt även om det är jobbigt.
Svenska Johanna Rytel är en av de konstnärer som omnämndes av Behring Breivik och har idag skyddade personuppgifter. Eftersom hon inte upplever att polisen gjort något så har hon slutat att anmäla.
Polisen är dock tydlig med att brott alltid skall anmälas. Hot och våld måste dokumenteras för att senare riskbedömningar skall kunna göras
Polisens uppgift är att utreda incidenter. Och kommunens uppgift är att skydda och sina innevånare. I Stockholms stad har man därför initierat en kartläggning av hoten mot kulturskapare för att värna om den konstnärliga friheten. Folkpartiets Madeleine Sjöstedt menar att det pågår ett kulturkrig i Europa och att det krävs en ökad medvetenhet i Sverige.

Nazister har alltid både provocerats och entusiasmerats av konst. Deras konstsyn var att forma folksjälen. Hitler var en stor beundrare av ”rätt”konst.
Den tidigare regeringen kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth drev igenom en ny modell, den sk Kultursamverkansmodellen, för att det statliga kulturstödet att beslutas av regionerna själva. I och med det har makten över kultursatsningarna hamnat i händerna på en stor skara av SD:politiker i kommuner och landsting. Det vill nu till att våra lokala politiker av annan kulör står upp för ett fritt kulturliv och därmed också ett fritt Sverige.

Läs pressrelease nr 2 om Anders Rydell som kommer till Nikolaikyrkan i Örebro 11 nov och föreläser om nazisternas syn på konst 

Läs också inlägget 19 oktober om motionen i Örebros kommunfullmäktige 

Jag saknar er sjukt mycket

Brev nr 28 är adresserat till en mormor i Grekland. Vår brevskrivare är nöjd med det nya livet i Sverige, men saknar ändå samvaron med familjen i Grekland. Efter ett år i det nya landet vet hen att det är rätt val att vara här. Mycket är dock nytt; klimatet, maten, kräftskivan, sjukvården m m.

Vår brevskrivare lovar att snart komma tillbaka för att hälsa på. Kommunikationerna i dag mellan länderna i Europa gör det möjligt att ses och hålla kontakten. En utvandring idag innebär inte, som för 100 år sedan, att man inte mer kan ses. Världen har blivit mindre på så sätt och vi har kanske blivit mer av världsmedborgare.

Läs brev nr 28 på Läsarbrev

Tack för ditt brev om Mors begravning

Både Moderns och sonen Kristians namn saknas
i annonsen

Brev nr 43 är det första och enda brevet från Ottos hand till den danska familjen. Tidigare finns endast bevarat ett Morsdagskort Otto skrivit till sin Moder. Hon, Ane Hansine, har betytt så mycket för honom; gett kärlek och omsorg, stött men också guidat i relations- och karriärfrågor.
Brevet han nu skriver är långt och odaterat. Det är skrivet på det danska språket, men fullt av svenska glosor. Otto kom till Sverige elva år tidigare och lärde sig fort svenska.

Modern är nu död och han var inte på begravningen. Men Otta har antagligen fått rapport i ett icke bevarat brev från någon av bröderna Kristian eller Ejnar. Kanske kom brevet han nu svarar på från Ejnar då de verkar ha stått varandra särskilt nära. Och också för att han avslutar brevet med en anteckning om att det byggs bostäder i Stockholm. Ejnar kommer senare att flytta till Stockholm.

Förmodligen var Otto i Mariebo i dödsögonblicket eller strax innan. Han skriver om att resan hem var svår. Med sig hade han då Gamla Fru Gotthardt d v s hans chefs Moder. Hon lär ha pratat under hela resan t o m när hon sov. Man kan lätt förstå att det var svårt för en sörjande person att uthärda samtidigt svårt att stoppa chefens åldriga Moder.

Med detta brev sluter sig en cirkel i deras liv. Otto utvandrade för att söka sig ett bättre liv. Då rasade det första världskriget. Man var rädda för tyskarna som tagit Sönderjylland eller Schleswig-Holstein som landet kom att heta sedan det införlivats i det Preussiska riket år 1866. Det var ont om mat och arbete på Lolland och kanske var det tänkt att han skulle komma hem efter några år. Men Otto blev kvar, bildade familj och blev på sitt sätt svensk. Istället kom han att hjälpa familjen i det gamla landet och att medverka till byggandet av det nya Sverige.
Hans historia är ganska identisk med dagens invandrares.

Läs brev nr 43 på Danska brev

Läs också pressmeddelande nr 2 om Anders Rydells föreläsning 11 nov i Nikolai Kyrkan

Rör inte vår folkdräkt!

Tre svenska folkmusik-organisationer har reagerat mot att SD:s Björn Söder bar folkdräkt under riksdagens traditionsenliga öppnande. I ett gemensamt brev vill Folkmusikens hus, Riksförbundet för Folkmusik & Dans samt Folkmusiker mot främlingsfientlighet protestera. Organisationerna menar i brevet att det finns ”ett intresse av att låta folkdräkten, folkkulturen och hembygden förbli en symbol för öppenhet”.

Folkmusikorganisationerna tycker inte att det är deras sak att tala om vem som skall bära folkdräkt, men att för dem är dräkten en symbol för öppenhet och kulturella möten. Och de vill markera att Björn Söder inte representerar deras organisationer.

Med SD:s 13 procent av rösterna i valet sker en normaliseringsprocess i Sverige som dessa organisationer inte vill vara delaktiga i. Vi tar avstånd från den sortens nationalism, fascism och den kultursyn som SD förmedlar, säger en representant till Dagens Nyheter.

Jag har varit med om mer än jag vågat drömma om

Svenska Kristin är med sin bästa vän Mariam i Saida, Libanon. Till sin sin bror skriver hon ett brev och berättar hur väl mottagen hon blivit i det nya landet. 

Livet här är fyllt av upplevelser för henne. Bl a får Kristin känna på hur det är att vara annorlunda och se annorlunda ut, något som kanske kan bli en vardag för henne. Men hon får förstås också uppleva både kulturella och religiösa skillnader. Läs om Kristins upplevelser på Läsarbrev.

Läs vad Kristin själv skriver i brev nr 27 på Läsarbrev

Du skall inte telefonera om det inte är nödvändigt

Farfadern, svärdottern Anna och Farmodern på besök sommaren 1924

Breven från det gamla landet kommer alltmer sällan. Föräldrarna har åldrats. De ser dåligt båda två och Fadern hör också mycket dåligt. Nu signeras brevet Farfar och Farmor istället för som tidigare Fader och Moder. Rollerna har förändrats.

Ottos mor Ane Hansine har nyss firat sin 66-åriga födelsedag. Då ringde Otto för att gratulera. Det var roligt att höra er, skriver hon. Men sedan tillägger hon antagligen av sparsamhet att det inte är nödvändigt att telefonera för det går ju så fort att sända brev.

Som den Moder hon är och ändå förblir så vill hon undvika en konflikt mellan sina söner. Därför förklarar hon att hon inte visste att det var Otto i telefonen då sonen Sören var där och kunde ha pratat med Otto han med.
Vi får också veta att hennes svärdotter Anna sänt henne ett påskkort som hon nu tackar för. Och så avslutar hon med orden Allt är som vanligt här.

Läs brev nr 42 på Danska brev

Vi ser en ström över till SD

Mångfald inte enfald.

Både du och jag kommer att vårdas av invandrare när vi blir gamla, menar Gunnar i brev nr 26 på Läsarbrev.
I det har han troligen helt rätt. Äldreomsorgen skulle nog redan helt avstanna i brist på invandrare. Min mamma dog 100 år gammal för två år sedan. Tack vare alla dessa utlandsfödda män och kvinnor blev hennes sista år också fina år.

Gunnar ställer här frågan hur vi gör för att nå ut med att vi både behöver nysvenskarna och att de behöver oss. Hur gör vi för att nå både unga människor och deras föräldrar runt om i länet?

Läs brev nr 26 på Läsarbrev

Anders Rydell om nazisternas syn på konst 11/11, Nikolai Kyrka

Röd stuga inte provocerande konst - ännu. 

SD har motionerat till kommunfullmäktige i Örebro om riktlinjer för kommunalt finansierad kultur. De menar att konsten skall vara politiskt neutral och icke chockerande/provocerande mot normen. Tänket att det finns en norm som inte skall ifrågasättas eller diskuteras klingar obehagligt likt tongångar från 40-talets Tyskland. Kanske är det därför som kommunens tjänstemän och politiker tar avstånd från motionen.
När SD:s företrädare får frågan i Nerikes Allehanda vad denne anser vara provocerande konst så kommer svaret Ecce Homo av Elisabeth Ohlson Wallin. Denna utställning har tidigare visats bl a i Örebro, i Sveriges Riksdag, i kyrkliga sammanhang och i andra länder.

Bilden av konst som god och uppbygglig dröjer sig kvar. Grunden i estetiken är en slags ordning, och det eller den som bryter ordningen skapar diskussion. På det finns flertal exempel. Ett sådant är  Anna Odell som i verket Okänd kvinna iscensatta sig själv från en tidigare händelse. Det tog tre månader innan verket fanns att se, men ändå gick debatten i taket direkt. Nu flera år senare visar det sig att just detta verk kommit att förändra och förbättra psykiatrin.

11 november kl 18.00 kommer författaren och journalisten Anders Rydell till Nikolai Kyrkan och föreläser om Nazitysklands syn på konst. Hitler var stor fantast av konst som inte provocerade normen. Hans idé var att skapa världens största konstmuseum. Idag sägs dessa tankar då starkt ha bidragit till maktövertagandet.
Provocerande konst kan vara farligt för det uttrycker vad människor känner, tänker och tycker.

Läs även inlägg 4 maj, 17 maj, 26 maj och 28 maj om konst och politik

Det kan se ut som om jag bara skriver när vi behöver pengar

Vinter i Stockholm. Familjen bor på Gotlandsgatan. 

Allt är så enformigt här, skriver Ottos Moder i april 1924. Vintern har varit ovanligt kall och hård. Föräldrarna är gamla, men friska och lider egentligen ingen nöd. Men trist är det just nu. Modern använder ett gammalt danskt ordspråk för att beskriva tillståndet; en tom säck kan man väl varken skaka ”skidt eller kanel” ur.
I brist på något att skriva om övergår Modern istället till att i brevet ställa frågor om livet i Stockholm. Avslutningsvis kommenterar hon så sonen Einars svåra situation i Norge. Där råder storlockout sedan arbetarna och särskilt murarna börjat organisera sig.

Läs brev nr 41 på Danska brev

Sverigedemokraterna inte ett parti som andra

"Sverigedemokraterna är inte ett parti som alla andra. Partiets bakgrund i högerextremism och företrädarnas agerande i nuet visar på en bristande respekt för den grundläggande demokratiska principen om alla människors lika värde - oavsett hudfärg, härkomst eller religion. Nobelstiftelsen väljer därför att inte bjuda in Sverigedemokraterna till årets Nobelfestligheter", skriver Nobelstiftelsens vd Lars Heikensten i en kommentar till TT.

Det vanliga har varit att Riksdagens talman och vice talmän bjuds in till firandet av Nobels minne. Men i år väljer Nobelstiftelsen att bryta den traditionen. Det innebär att inte heller Sverigedemokraternas Björn Söder vilken är vice talman, får festa i Stockholms Stadshus. I år blir endast talmannen Urban Ahlin (s) inbjuden.

"Nobelstiftelsen ser kontinuerligt över många olika aspekter av evenemangen den 10 december. Gästlistan förändras över tid och i år kommer vi endast att bjuda in talmannen, inte vice talmännen", säger Heikensten.

Det är så annorlunda mot Sverige

Cornelia skriver brev till sina föräldrar från ”Svenskön” Ko Lanta i Thailand. Hon har nyss anlänt, men tror att hon kommer att STORTTRIVAS.
Vädret är toppen, fast värmen håller på att ta kål på henne redan. Här skall hon stanna för att arbeta en längre tid.

En utflykt har hon hunnit med och också kunnat konstatera stora skillnader i levnadsvillkor för thailändarna. Det är hemskt att se kontrasterna, skriver hon till föräldrarna.

Läs brev nr 25 på Läsarbrev

Lusten att komma fattas oss sannerligen inte

Anna i fin hatt och kappa och Sten Otto med kälke. Liten Gudrun i vagnen.

Året är nu 1924 i smällkalla vintern. Breven från det gamla landet kommer med allt större mellanrum. Föräldrarna har helt enkelt blivit gamla. Fadern ser nog inte längre att skriva så Modern får stå för korrespondensen. 

Återigen har Otto hjälpt dem med pengar. Modern har löst in pengarna som kommit och nu sänder hon en kvittering. 

Hon skriver också att obligationen som antagligen varit en slags sparande inför ålderdomen snart faller ut. Med det menar hon nog att då kan Otto få sina pengar åter.

Redan nu i februari har tydligen frågan om sommarbesök diskuterats och Otto erbjudit besök i Sverige. Men här tackar Modern nej. Det blir för dyrt för Otto, anser hon. Kanske vill hon inte känna sig som en belastning för sonen. Nej, det får hellre bli en tur till Köpenhamn, skriver hon, kanske för att visa att de i alla fall har alternativ. Och så hoppas hon att tiderna och pengarna blir bättre till nästa sommar.

Läs brev nr 40 på Danska brev

Rapport, om inte från en skurhink så, från en datorbänk

Konstens Vecka är över och ca 460 personer såg utställningen Min farfar kom till Sverige i Örebro. Utställningen som är gjord av Sara Mirzajanzadeh illustrerar Ottos resa till det nya landet och familjens liv där hemma. Några veckor framöver finns utställningen på Karlskoga Lasarett. Sedan kommer den åter och till Stadsbiblioteket i Örebro vecka 46.

Förra onsdagen skulle Jeff Werner föreläst på Örebro Läns Museum om Svenskhetens vita fläck. Men koppartjuvar satte P för hans tågresa och föreläsningen ställdes in.

Igår däremot fylldes hela Bio Roxy för att se en film och för att lyssna till och delta i ett samtal om migration med bl a Lars Ströman från Nerikes Allehanda.

11 november kommer Anders Rydell till Nikolai Kyrka och föreläser om Nazisternas syn på konst.

Bloggen fortsätter med bl a unga brevskrivare som fattat pennan för att fortsätta, 100 år efter Ottos brev, med att berätta om sina liv och tankar.

Utställningen skapade utgångspunkt för många viktiga möten och samtal. De allra, allra flesta besökare var positiva både till utställning och invandrare. Dessa uttryckte ofta att vi som har det så bra här i Sverige kan vara generösa mot människor som flyr i nöd, och att det också berikar oss när de kommer hit.

Några få var inte alls positiva. Påfallande många av dessa var personer med noll koll på statistik och siffror. Avsaknaden av egen anställning skylldes av några på just invandrarna.
Kontentan blir bl a att det är viktigt att Riksdag, Regering och myndigheter lyckas nå ut med korrekt information om hur det ser ut i världen och hur många som verkligen söker sig hit och för att stanna en tid eller för alltid.

Mellan åren 1850 till 1940 utvandrade ca 1,5 miljoner svenskar bl a till USA. Anledningen var nöd i någon form och man sökte sig ett bättre liv. Om man minns historien så inser man också att tiderna kan förändras även för oss här i Norden.

Onsdag 8/10 kl 18.00 på Bio Roxy - Förnuft och Fördom om migration

Förnuft och Fördom har vi kallat 8 oktober på Bio Roxy.
Kvällen startar kl 18.00 med filmen Welcome och avslutas med ett samtal mellan Lars Ströman politisk redaktör, Nerikes Allehanda och Tolle Furegård, Migrationsverket.

Kvällen är ett samarbete mellan Nerikes Allehanda, ABF, Migrationsverket, projeketet Min Farfar kom till Sverige och Bio Roxy. Vi är alla för ett öppet samhälle och mot rasism.
Fri entré.

Filmen Welcome   

Bilal är en 17-årig kurd som har tagit sig genom Mellanöstern och Europa för att träffa sin flickvän i England. Av en människosmugglare köper han sig plats på en långtradare för att ta sig över kanalen. 

Filmen är ett förtätat drama, där siminstruktören Simon, normalt likgiltig och avtrubbad för invandrarfientlighetens många yttringar till vardags, möter Bilal och alltmer tar sig an honom. Det är ett lågmält men starkt porträtt av de båda männen, som engagerar åskådarens känslor utan att gå till överdrift.

Filmen slutar ca 19.50 och efter en bensträckare fortsätter vi med samtalet mellan Lars Ströman och Tolle Furegård samt frågor från publiken.
Fri entré!