Jag vill förmedla hur det är att leva i Sverige

Hej mitt barn, börjar en anonym tonåring sitt brev. Sedan handlar det om så viktiga saker som respekt och solidaritet vilket brevskrivaren hoppas att de framtida barnen lärt från brevskrivaren själv. Jag hoppas att ni lärt er från mig att hjälpa varandra och andra som behöver hjälp, slutar brevet som kunde varit skrivet av en ung och blivande generalsekreterare för FN.

Läs  brev nr 5 på Läsarbrev

Tack för brevet med upplysningar om din ekonomiska situation

Det går mot höst nådens år 1917 i Mariebo på Lolland och första världskrigets tredje år. Modern har fyllt år och fått pengar som födelsedagsgåva av Otto. Förmodligen var det en stor gåva och antagligen har Otto just därför med flit försökt att förringa den. Jag gissar att han gör det för att han nu har råd att hjälpa föräldrarna och samtidigt vill han inte att det skall kännas konstigt för dem. Så sent som i förra brevet berättade Modern att hon just omvandlat föregående års födelsedagsgåva till ett blusliv till sig själv. Nu kommer nya pengar.

Modern tänker, i brevet, tillbaka på åren när barnen var små och fanns omkring henne. För henne var dessa år intensiva med de fem barnen som levde och ett som dog. Då var det bara arbete och arbete. Jag önskar jag kunde varit mer för er, skriver hon. Och sedan undrar hon i brevet om de nu vuxna barnen då saknat samvaron. Det är en stor glädje att ni barn klarat er så bra, avslutar hon resonemanget.

Otto har också telefonerat till föräldrarna. I brevpapperet har en tid funnits inte bara fadern murarmästarens namn utan också telefonnumret. Förmodligen var telefon tidigt ett sätt att få firman att fungera. Nu har Otto ringt för andra gången. En telefonist kopplade samtalet och meddelade föräldrarna i luren att nu kom ett samtal från Stockholm. Modern kände genast igen sonens röst, men inte Fadern som förmodligen börjat    På bild föräldrarna som unga                     förlora hörseln. Modern beklagar dock att de hade besök                                                                            hemma så de kunde tala fritt.

Sedan berättar hon att familjen på Hörnet varit hos dem och gissningsvis är det sonen Kristian med familj. Sonen Einar har också varit hemma från Norge och så har sonen i Köpenhamn telefonerat. Anledningen är väl födelsedagen och hon skriver att det var en festdag för henne.

Einar har arbetat några år i Norge, men nu skriver Modern att det är kanske slut med det. De vill nämligen inte att utlänningar skall ta jobben. Ett resonemang som vi ju känner igen rätt väl 100 år senare.

Slutet av brevet handlar om torv. Det finns snart ingen ved i hela Mariebo och nu kommer staden att istället att lukta torv. Om torven kommer att kunna värma dem i vinter, vet Modern ännu ej.

Nytt brev nr 19 inlagt på Danska brev

Kära du mitt älskade barnbarn

Kära du, mitt älskade barnbarn, börjar Lydia sitt brev till framtiden. Då tiden är inne vet du mycket om mig. Berättelser som du säkert kommer berätta för dina barn och som kanske till och med förs vidare och vidare genom åren, fortsätter hon insiktsfullt. Lydia har i tidiga år gått i en mångkulturell skola där man fått vara vem man ville, utan att någon sett ner på en. I Sverige får man vara mer försiktig, förklarar hon. Här tar människor saker för givet, blir ledsna för det vi inte får och uppmärksammar knappt det som gives. Lydia slutar sitt brev med orden, Jag hoppas jag kommer att få träffa dig, hålla dig i mina armar och säga om och om igen hur mycket jag verkligen älskar dig.

Läs Lydias brev på Läsarbrev nr 4

Folk 

mot 

Hetsgrupp!

Läs artikeln om ni vet vems dragning till högdjuren

samt artikeln om densammes tveksamhet som vit riddare

*
Nytt namn inlagt på Intressanta personer

Vart tar medmänskligheten vägen?

Jag satt i stadens park och såg hur kvinnor och män tittade snett på de hemlösa människor som bad om pengar så att de skulle få mat för dagen, skriver 17-åriga Kristin i sitt brev.

Om samhället bara bryr sig om sig självt, vart skulle då medmänskligheten ta vägen, fortsätter hon. Genom dessa sina funderingar har hon kommit fram till en stor dröm.

Läs om Kristins dröm på Läsarbrev nr 3

Om kriget bara var över – det kanske aldrig blir som förr

Det gläder mig mycket att ni varit tillsammans, skriver Modern 1917 till sonen Otto i Stockholm. Av brev nr 18 på Danska brev, förstår vi att Otto besökt sin bror Einar i Norge.  Modern kommer både med råd (för mycket kamratliv är inte heller bra) och frågor till Otto som hon nu mer och mer verkar stödja sig på (om det inte är lättare för Einar att säga nej till drickande nu). Ämnet alkohol och murare har varit på tapeten i tidigare brev.

Jag rörs jag av innehållet i min farfars mors brev. Hon precis som jag önskar mer än allt att de utflugna barnen skall luta sig mot varandra för stöd i livet, ty hennes tid är utmätt. Modern, Ane Hanine Jensen, då 62 år vet att livet är skört och kort och att det gäller att ta till vara på varandra och ögonblicket.
Lite längre ner i skrivandet tackar hon för pengarna till födelsedagen. Hon gör det för att intyga att pengarna har gått till henne själv. Kvinnor har en tendens att inte prioritera sig själva, men nu vill hon visa att hon gjort det.
Livet har också vänt på så sätt att tidigare var det föräldrarna som gav ekonomiskt stöd till den utflyttade sonen. Nu går pengastödet i den andra riktningen. Om det kunde vi för första gången läsa i brev nr 17.

När Otto ännu arbetade i Malmö var han inneboende hos en fru Palm som vi förstått också skötte hans kläder. Kläder behövde skötes för kanske hade man en eller i bästa fall två par kostymer; en för jobb och en för fritid. Då vädrades, lappades och slutligen vändes tygerna ut och in. Nu har Otto tydligen varit förbi Malmö och hälsat på denna fru Palm. Modern skriver att fru Palm nog gråtit av lycka över återseendet. Är det hennes egna känslor som kommer in, funderar jag.
Sedan berättar Modern att yngste brodern Hans fått sluta på Titan som då var en känd metallfabrik i Köpenhamn. Hon hade önskat att han haft samma framåtanda som Otto. Man kan fundera på hur det var för Otto? Var han familjens stora hopp och stöttepelare? Om så, var det tungt att bära och vad kostade det honom?
I bakgrunden läser vi om kriget som fortgår och bristen det skapar. Att livet nog aldrig blir som det varit, börjar Ane Hansine inse, men hon är glad så länge de slipper komma med på närmare håll.

Nytt brev nr 18 inlagt på Danska brev

SD kräver fängelse för vaginamålare – vad blir nästa steg?

Den internationellt kända konstnären Carolina Falkholt har målat en abstraherad kvinnokropp till en högstadieskola. Utan att ha sett målningen uttalar sig Margareta Larsson SD i riksdagen med att den är att likställa med sexuellt ofredande och de som gör sådan konst bör sitta i fängelse. Hon säger vidare att konsten skall ha ett syfte och inte provocera.

Margareta och partiets tankar om konst leder till tidigare totalitära stater där en viss konst skulle föra till makten och annan rensas ut.

På en promenad i staden funderar jag över vad som enligt SD borde ske med konsten och konstnärerna i det offentliga rummet i Örebro. Utanför konserthuset står skulptören Stig Blombergs nakna systrar, och än värre är väl Karl Hultströms nakna och vattensprutande Befriaren vid slottet. Skulle konstnärerna fängslas om de levde. Och hur borde vi göra med Carl Larsons nakna telningar och Anders Zorns badande kullor? Deras motiv måste väl ändå anses grövre än ett färgglatt och mycket abstraherat kvinnokön?

Det här är sakerna som betyder mest för mig

Leyla 17 år skriver om sitt liv på på Läsarbrev, nr 2. Det handlar både om nuet och framtiden. Leyla har valt att gå på Barn- och Fritidsprogrammet och för att hon älskar barn och för att det är ett bra gymnasieprogram. Familjen är viktigast för henne, men efter gymnasiet är det utbildning som gäller. Hon skriver också om att i skolan används datorer och I-Pads. Det är inte bara bra, konstaterar hon, för man får ont både i kroppen och ögonen.
Leyla avslutar sitt brev med att hon varit med om tuffa saker, men att hon idag är jätteglad över sitt liv och de människor som finns för henne.

Det är 100 år sedan Hans skrev om sitt liv på Lolland i Danmark till den utvandrade brodern, min farfar, Otto i Danska brev nr 2. 100 år som skiljer men det som är viktigt i livet är detsamma.

Läs Leylas brev nr 2 på Läsarbrev. 

Sverige har ett av världens mest öppna system

År 2008 infördes de nuvarande reglerna för arbetskraftsinvandring. En stor förändring som innebär att alla som har ett anställningserbjudande och kan försörja sig är välkomna. Migrationsminister Tobias Billström skriver i SvD att Sverige därmed har ett av världens mest öppna system. Men nu vill migrationsministern införa åtgärder för det som han anser missbruk.

I DN redovisar tankesmedjan Fores en studie som bl a visar att mer än 50% av dem som kommer har högskoleutbildning. De största grupperna är bärplockare och dataspecialister. Tyvärr stannar den andra gruppen bara några månader. Över hälften av dem som kommer söker asyl. I praktiken har arbetskraftsinvandring blivit ett sätt att fly krig, förföljelse och fattigdom. Anledningen skriver författarna är EU:s hycklande flyktingpolitik som bl a med stängsel hindrar människor att fly.
Argumenten för 2008 års reform står sig fortfarande, menar man. Det är arbetsgivarna som bäst vet vilket behov av arbetskraft som finns. Varje arbetskraftsinvandrare är en producent, konsument och skattebetalare som skapar nya värden och nya jobb. Varken jobb eller löner i Sverige påverkas. Även Fores är positiva, men ser gärna reformer.

Alla tjänar på fri rörlighet

Alla svenskar har någon form av ursprung från en anfader eller anmoder som kommit invandrande någon annan stans ifrån. Det finns anledning att fundera över det i tider när nazister och rasister vill tvinga på oss en bild av vad som är ursvenskt. Något sådant finns inte. Dessutom är det en minoritet av den svenska befolkningen som är typiskt blonda och blåögda. Idén om det blonda och blåögda tillkom på 1800-talet och för idag tankarna på ett skrämmande sätt till Hitlertyskland och experimenten med människor.

Herman van Rompuy, ordförande för Europeiska Rådet, menar att framväxten av främlingsfientliga partier handlar om rädsla för globaliseringen, vilket partierna utnyttjar för att skapa en fiende. Därför hoppas EU-presidenten att de politiska ledarna i de olika medlemsländerna nu försvarar samarbete och fri rörlighet. Van Rompuy hänvisar till att alla studier visar på att alla tjänar på fri rörlighet. Sedan måste de olika medlemsländerna också ta ansvar för sina egna invånare. Lagar skall följas, kriminella skall gripas och folkgrupper skall integreras i sina hemländer.

Exkludering hämmar samhällets tillväxt

Jag läser boken Tysk höst av Stig Dagerman. Den är skriven som en serie reportage från Tyskland efter andra världskrigets slut. Det är en lågmäld beskrivning av trashankar, undernäring, smuts, förnedring, ruiner etc. Författaren var bara 23 år, när han skrev om fasorna efter kapitulationen. Trots sin unga ålder hade han en enastående förmåga att göra verkligt vad kriget lämnar efter sig. Han frågar människor han möter om de hade det bättre under Hitler och de hade de förstås, i alla fall till att börja med.

Det tänker jag på när jag läser Fredric Karéns text i SvD om vad intolerans leder till. Fredric Karén menar att intolerans aldrig varit en framgångsrik modell för tillväxt. Förutom att det är djupt inhumant att exkludera människor, kan man konstatera att det också hämnar samhälles ekonomiska utveckling. Och sedan kommer han till det som fick mig att tänka på vad Stig Dagerman skrev, nämligen att det finns folk som hävdar att Tyskland under 1930-talet är beviset på motsatsen. Under några år efter Hitlers maktövertagande växte den tyska ekonomin innan den sedan kollapsade. Förintelsen, menar Birgit Karlsson docent i ekonomisk historia, var förutom en humanitär katastrof också ekonomiskt vansinne och som bidrog till nederlaget.

Det är svårbegripligt att med kunskapen om vilken broms intoleransen är för ekonomin att partier med exkluderande politik växer sig starka både i Sverige och i Europa. Andra länder och kontinenter som t ex den afrikanska och som har andra lösningar växer sig starka och avancerar ekonomiskt.
SvD lanserar därför en en ny sajt, Det slutna Europa, där man tillsammans med stiftelsen Expo redovisar statistik och fakta över främlingsfientliga, exkluderande och ekonomiskt tokiga partier och hur de växer.

1 miljon flydde nöden i Sverige och korsade havet till friheten i USA

I morse strax efter att regnet upphört hörde jag näktergalen. Solen torkade upp och det doftade av syrén och sommar.  Mina tankar där jag cyklade på stigarna i Karlslund gick till farfar och året 1914 när han kom till Sverige.

Under perioden 1860-1940 utvandrade en femtedel av Sveriges befolkning, drygt en miljon, till USA. I Sverige oroades man djupt över dräneringen på folk. Politikerna menade att det var de mest framåt människorna som drog. På den tiden benämndes det andlig kraft, idag skulle vi kalla det ”brain drain” eller kunskapsförlust. I god svensk anda tillsattes 1907 en kommission som bl a kom fram till att nöden och det svenska klassamhället i nämnd ordning var de stora drivkrafterna för att lämna landet.

Sverige kom dock att berikas av utvandringen. Många av utvandrarna sände hem stora summor till dem som blev kvar. En femtedel av dem som utvandrat återvände senare och förde med sig ny teknik, nya idéer och ekonomiska muskler. Detta kom att utveckla Sveriges industrier och jordbruk. Sett i backspegeln blev det en vinst även för oss här hemma med utvandringen.

I solskenet och tryggheten funderar jag över hur vi om 100 år kommer att se på dagens njugghet gentemot dem som inte varit förutseende nog att födas i Sverige i vår tid?

Det är illa med vädret, men ändå värre med kriget

På Lolland i början av mars nådens år 1917 är det hård vinter ännu. Av erfarenhet vet jag att det kan kännas kallare i Danmark på vintern än någonsin i Sverige. Vinden viner och snön packar sig.
Faderns tankar går till de utvandrade sönerna i Sverige och i Norge. Det är säkert värre för Einar, skriver han. Einar som är murare har sökt sig till Norge och i ett tidigare brev har föräldrarna kommenterat Einars värk i handlederna och vintern som tar hårt på en murare.
I Mariebo har snöstormen varat i fyra dagar och föräldrarna sitter på var sida om kakelugnen.
Om det är illa med vädret så är det än värre med kriget, skriver han, men det är det ingen som kan göra något åt.

Men så kommer braskande nyheter. Det skall bli järnväg mellan olika orter på Lolland. Fadern skriver att när allt kommer igång så kommer man att kunna köra hela Lolland runt. Att detta skall bli fantastiskt, det förstår man. Men det blir inte så länge mina ögon kan se solen, menar fadern som håller på att bli blind.

Sedan avslutar han med att berätta att yngste sonen Hans blivit arbetslös igen. Det är ont om material och råvaror och anställningarna på fabrik blir därigenom osäkra.

På bilden Einar till vänster, med skidkompis troligen i Norge

Nytt brev nr 17 inlagt på Danska brev

Invandringen och tillväxten

I Sandvikens kommun ville man ta reda på kostnader och intäkter för invandringen i kommunen. Firman PWC fick göra en utredning. Resultatet gav ett rejält samhällsekonomiskt överskott. Intäkterna låg på 621 milj kr och kostnaderna på 110 milj kr – alltså en vinst på över 500 milj kr eller en halv miljard kr/år.

I tidningen GD säger förvaltningschef Kjell Jansson att även om huvudanledningen till flyktingmottagningen är humanitär så är det samhällsekonomiskt positivt för kommunen. Det visar sig att alla människor strävar efter att försörja sig själva.

Vårt grannland Finland har en mycket lägre tillväxt i ekonomin än Sverige bl a p g a den låga invandringen. Sandviken är heller inte något unikum i Sverige.

Enligt Statistiska Centralbyråns uppgifter till DN uppgår utrikesfödda till 30-40% i flertal yrken. Med andra ord skulle vi inte klara tillväxten utan invandrarna.

Nationalitet – något man känner eller något man är?

I mitt pass står nationalitet Svensk, men det står inget om min etnicitet.
Man kan ha olika etniciteter och ändå vara svensk.

I USA blir man amerikan i den stunden man svär trohet till landet och dess konstitution.
I Sverige finns grumligare tankar om svenskhet som daterar från en tid när här drevs idéer om rasbiologi. Folk som pratar om svenskhet definierar det sällan.

I artikeln Nation fast i omöjlig längtan i SVD  diskuteras om dessa tankar om svenskhet är en hybris för ett slags elitfolk.

På 1960 och 70-talet glömdes rasbiologin raskt i Sverige och med tillväxten och välfärdspolitiken kom självkänslan. Nu när ekonomin och välfärden krackelerar infinner sig rädslan. Man skyller på massinvandring och längtar sig tillbaka. Forskarna Tobias Hübinette och Catrin Lundström talar om en ”vit melankoli”, en sorg över ett Sverige som varit.

Läs också DN:s artikel med Jason Diakité om rätten till platsen Sverige.

Sverige är fantastiskt - 

på många sätt!

Bland annat finns här ett rasistiskt parti 

som har nolltolerans mot rasism!

Så du är snart kapitalist - gratulerar, min pojke

Äntligen har ett brev nått fram från sonen som nu bor i Stockholm och till föräldrarna på ön Lolland. Allt ljusnade här hemma, skriver Modern lättad i februari 1917. Breven har korsat varandra, och nu vet föräldrarna att inget ont hänt Otto.
Modern kommenterar också ett foto Otto sänt på sig själv. Hon tycker att han ser bra allvarlig ut. Vi förstår att han nu, igen, avancerat i karriären från hennes kommentarer om ansvarsfullt arbete och att vara betrodd.

När jag läser mellan raderna så tänker jag i dagens termer av att Otto gör en klassresa nu. Föräldrarna har varit arbetsamma människor och fadern murarmästare till professionen. Ett fint yrke och dessutom med mästartitel, men förmodligen inga stora pengar, särskilt inte nu under kriget. Och sonen som flyttat långt bort för att söka sig ett bättre liv lyckas klara sig bra och på ett sätt som kanske inte helt förstås av föräldrarna.



Sedan skriver Modern om hur det är hemma och om kriget. Det är ont om gas och inget lyse på trottoarerna, affärerna går dåligt och inget vet man om när kriget slutar.
Föräldrarna har också fått nyheter från den äldre sonen Einar som arbetar som murare i Norge. Vintern har varit hård för honom och slitit på hans handleder. Han bor i Kristiania som idag heter Oslo och där har det varit svårt att hitta ett rum att bo i.

Förmodligen, och det här tror jag är första gången, så har Otto i brevet erbjudit sig att låna föräldrarna pengar. Förut var det de som hjälpte honom. Nu är det hans tur och livet har liksom vänt. Fadern tackar, men menar att p g a kriget går det ändå inte att bygga. Kanske att han kan få låna pengar senare när kriget upphört. Sätt du in dem på banken eller sparkonto, det är bra att ha en reserv ty man vet ju aldrig vad som kan hända, skriver Fadern som är klok och vet av erfarenhet att det kan komma än sämre tider.

Nytt brev nr 16 inlagt på Danska Brev

Fi och SD i samma parlament

Populistiska partier med mörkbrun färg tar nu plats i EU-parlamentet. Det är dock inte troligt att de kommer att få så stort inflytande. Förmodligen får de också svårt att samarbeta. Från olika håll skyller de Europas problem på invandrare, muslimer, zigenare och/eller judar.

Det krävs 25 ledamöter från sju länder för att bilda en grupp. Franska Nationella Fronten, vilket SD:s ungdomsförbund samarbetat med, önskar en återgång bl a till tullmurar, nationalstat och ”kristna värden”. Så sent som 1999 tryckte och utformade Nationella Fronten SD:s reklamfoldrar. Brittiska UKIP har avvisat samarbete med SD bl a med anledning av detta samarbete. SD har istället välkomnats av Danskt Folkeparti för ett framtida samarbete i EU.

Det något absurda är att i samma val och till samma parlament har även Feministiskt Initiativ gjort sitt intåg. Feminismen är nazismens själva motsats. Nazismen hävdar den starkes rätt på den svagas bekostnad medan femismen står bl a på miljöns, kvinnornas, barnens sida.
Än finns det hopp!

OBS! Nytt namn inlagt på Intressanta personer