Vilken tur att Aram och Parivash kom hit

Ett fönster mot världen

När jag läser om forskaren Aram Ghalai på DNs familjesida så går tankarna till en annan invandrad forskare jag hörde i våras. Aram Ghalai kom hit som flykting 1998. Då flydde han och hans familj kriget i irakiska Kurdistan. Nu är Aram 31 år, bl a doktor i cellbiologi, och forskar om hur man kan motverka cancer.

Parivash Ranjbar är annars namnet på den forskare till vilken mina tankar gick. Jag har för mig att Parivash kommer från Iran. Säkert är dock att hon forskar om hjälpmedel för dövblinda. Hennes forskning som ligger mig så oerhört varmt om hjärtat handlar om att underlätta vardagen för denna handikappgrupp. Som jag minns det så handlar forskningen om att genom vibrationer på huden förmedla olika typer av information. På så sätt skall dövblinda kunna bl a lokalisera sig i hemmet, sitta upp till häst och rida samt en del annat. Tänk själv vilken oerhörd lättnad att kunna klara av mer i sin vardag.

Jag minns att jag kände en slags tacksamhet när Parivash berättade sin historia från landet långt borta och hit. Vilken tur att de kom hit till oss, tänkte jag då, och tänker jag nu.

Jag vill att Gud i framtiden ska komma ner till jorden och predika

Pär Westling komminister Nikolai församling
kommenterar anonyms brev

Big bang är en myt, skriver en anonym tonåring. Jag tror att det är som det står i Bibeln, fortsätter denna person i Läsarbrev nr 7.
Skapelseberättelsen är en berättelse om varför världen och människan finns, kommenterar  Pär Westling komminister i Nikolai församling när han läser det allvarliga brevet.

Pär menar att man faktiskt kan kombinera båda sätten att se världens tillblivelse.  Allt står inte i Bibeln, men kan tolkas om och man får tänka på att det är en litterär skapelse som förklarar livet.  Även utvecklingsläran har en likhet med skapelseberättelsen, fortsätter Pär. Först kom ljuset, sedan vattnet och därefter land, fast det tog miljarder av år. Pär slutar resonemanget med att Gud skapade människan på den sjätte dagen.

Läs brev nr 7 på Läsarbrev

Det är bäst att hon kommer hem för nu är hon svag och dålig

Anine som liten flicka

I förra brevet från föräldrarna till Otto, avsänt bara tio dagar tidigare, kunde vi läsa att Syster fått lunginflammation. Brevet avslutades med en önskan om att kunna komma med ett gott budskap om Syster till julen.

Nu har Ottos Mor gjort den, på den tiden, långa resan från Mariebo på Lolland och till kommunehospitalet i Köpenhamn för att se till Syster. Modern, Ane Hansine Jensen, har fem söner och en dotter. Hon har mycket kärlek, men i denna stund också mycket oro. Om sin oro skriver hon inte, men det går lätt att se att den finns där hela tiden.

Egentligen heter Syster Anine, men Syster eller Sös är ett vanligt smeknamn i Danmark. Syster är svag och dålig, men ändå lite bättre, skriver Modern. Sedan övergår hon till att prata om den förestående julen.

Bilden i brev nr 21 är eventuellt tagen vid Moderns sjukbesök nu.

Läs brev nr 22 på Danska brev

Stora likheter mellan 1914 och 2014

Europa idag 2014 påminner starkt om tiden för 100 år sedan, tiden strax före första världskrigets utbrott. Det råder, och rådde, både globalisering och dess motsats. Människor kunde då resa passlöst mellan olika länder. Det fanns tankar om en europeisk union där de nationella gränserna skulle bli mindre viktiga. Samtidigt fanns en stark och växande nationalism.

Idag förklarar forskare en framväxande nationalkonservativ rörelse hos främst den unga generationen i Centraleuropa med att dessa inte har några minnen av krigen som härjade och ödelade Europa. Kanske är det också så att generationen innan velat glömma.
Då fanns det en stark tro på utbytet mellan de Europeiska kulturerna. Även det har vi gemensamt med tiden idag.

EU skapades för att försäkra oss om freden i en tidigare av krig så härjad kontinent. Samtidigt har vi idag en situation där starka krafter i bl a Storbritannien vill lämna EU. Om detta skulle ske kan man verkligen fundera över vad som då skulle ske med och i Europa.

Det finns likheter i stort och i smått. I det lilla tänker jag på att min farfar bytte namn, ev när han flyttade hit från Danmark 1914. Det gick en våg av namnbyte och det gör det även idag. Människor byter namn som aldrig förr, säger man i media. Alltså inget nytt under solen, men förhoppningsvis är vi på något sätt ändå vaccinerade mot det som då ledde fram till och ödelade stora delar av Europa.

Många vill engagera sig mot främlingsfientlighet

När tidningen Dagens Nyheter skrev om projektet Stockholmsfadder som matchar ihop nyanlända personer med etablerade svenskar för ömsesidigt utbyte hörde hundratals personer av sig.
Arbetet för att rekrytera personer går till som ett vanligt matchningsförfarande. Intervjuer för att finna liknande intressen, ålder och kön. Sedan en första träff, byte av kontaktuppgifter och en ev första date. Efter några månader följer projektledarna upp hur relationen utvecklats.

Åsa Tenggren kände efter händelserna i Kärrtorp att hon vill engagera sig och tog kontakt. Hon och 21 åriga Marsiyeh Houtake som kom till Sverige för tre månader sedan träffas nu.
Efter artikeln har telefonerna gått varma med människor som vill vara med i projektet som ett sätt att sätt att skapa kontakter mellan olika kulturer och öka integrationen.

Samtal på tåg

När jag för en tid sedan satt på tåget och började prata med min stolsgranne visade den unge syrianske mannen sig var rasist. Han hade grova fördomar mot flera olika folkgrupper som han inte tyckte borde få komma till Sverige. Att han själv kommit hit och beviljats medborgarskap, tyckte han var helt i sin ordning. För på honom var det ju inget fel på.

Det är värt att tänka på att en utländsk bakgrund på intet sätt vaccinerar mot fördomar. Invandrare är heller ingen homogen grupp. Många invandrare kommer faktiskt från länder som har just starka konservativa strömningar. Och många har upplevt konflikter och lärt sig att se en annan grupp som en fiende.
För många år sedan när jag återigen befann mig på ett tåg så satt jag bredvid en ung israelisk kvinna. För henne var det något oerhört att vi kunde passera den danska gränsen utan att visa pass. Det faktum att vi, svenskar och danskar,  inte heller vill slå ihjäl varandra fann hon beundransvärt. Jag berättade för henne att så sent som på 1600-talet gjorde vi faktiskt det.

Partiet med det fint klingande namnet Sverigdemokraterna startade 1988. Deras inriktning har sedan starten förskjutits från högerextremism, via främlingsfientlighet och till en allmän kritik mot muslimer och mot islam. Detta faktum tros appellera till vissa utifrån kommande personer. Anders Sannerstedt doc i statsvetenskap har bl a kommit fram till just detta.

Det skrämmer att människor som själva flytt och kommit hit, samtidigt nekar andra i liknande situation möjligheten och rätten att få finna trygghet här.

Hellre ursäkt än pengar

En hos polisen registrerad romsk familj med småbarn väntar på besked från polisen om varför de över huvud taget registrerades. Nu har det mest kommit bortförklaringar, säger Eva Lundman till DN.
Dagens Nyheter chefsredaktör Peter Wolodarski skriver att svenska myndigheter har gott förtroende och därför är det ovanligt dessa behöver be om ursäkt. Det är verkligen bara när allvarliga kränkningar skett som skadestånd utmäts, som i det här fallet med registreringen av romer. Kartläggningen av nära 5000 personer strider mot svensk lag.

Det ruggiga är dock att registret lever vidare hos Skånepolisen om än i gallrad form, vilket än mer undergräver romernas och även andras förtroende för polisen. Inte heller har någon inom Skånepolisen ställts till svar för registret och vissa yttranden visar att de inte anser sig ha felat.
Framgångsrikt polisarbete och brottsbekämpning kräver förtroende hos allmänheten. Ett förtroende tar lång tid att bygga upp, men går fort att rasera.

Ring klocka, ring!

När nationalsocialister och rasister, Svenskarnas parti, tågade genom Jönköping på första maj kontrade Sofiakyrkan med att ringa klockorna för fara. Klockorna i Jönköping ringde under hela två timmar. Något sådant har inte hänt sedan krigsutbrottet 1939.
Det var prästen Fredrik Hollertz som fick idén från kyrkor i Tyskland. Där har de börjat ringa för fara just vid nazistdemonstrationer. Fredrik Hollertz ville varna för människor som inte vill respektera varje människas värdighet och som inte vill ta emot människor i nöd. Klockringningen var en icke aggressiv protest och ett sätt att räcka ut en hand istället för att möta med en knuten näve.

Protesten har gjort många människor i Sverige glada över att kyrkorna står upp mot rasism. Klockklangen från kyrkan i Jönköping har nåt ut långt bortom Sveriges gränser. Bland annat har den arabiska TV-kanalen Al Jazeera fångat upp händelsen.
Enligt SvD överväger nu Svenskarnas parti att flytta sin förstamajdemonstration till någon annan ort än Jönköping till nästa år.

Sverige förbjuder inte demonstrationer. Men det är olagligt att hetsa mot en folkgrupp el dyl. En bra linje, men i praktiken uppstår problem då samhälleliga aktörer inte följer reglerna. T ex när polisen varnar allmänheten för att befinna sig nära Svenskarnas parti. Då kommer frågan vem som har makten över det offentliga rummet – demonstranter eller allmänhet?

Fröken Palmbäck och en blonderad Jesus tog de svagas parti

Konflikten i Syrien är vår tids största humanitära katastrof. Det är också en katastrof som påverkar oss svenskar då tiotusentals människor kommer hit till olika orter i Sverige, förmodligen kanske för att stanna. Det är av stor vikt att vi vet vad de har gått igenom för att förstå och ge stöd.

Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson har nyligen i Svt informerat om att rika om kommuner tar emot färre flyktingar än fattiga dito. Riksdagens agenda hänger inte ihop med den kommunala. Detta faktum förflyttar mig tillbaka till småskolan i Gustav Vasa folkskola och Kristendomslektionerna. Fröken Aina Palmbäck med pekpinnen i vädret och kolorerade planscher med en blonderad Jesus inpräntade bl a i oss ungar att det var lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för den rike mannen att komma in i himmelen.

Hederssak att hjälpa en människa i nöd

Jag ger av princip alltid pengar till tiggare, skriver Johanna Hildebrandt i en kolumn på ledarsidan i SVD. Sedan berättar hon om hur hon själv välkomnats till utfattiga människor i andra länder. För dem har det varit en hederssak att värna om mig, en främling, fortsätter hon. För henne är det därför en hederssak att återgälda det hon fått till tiggare på svenska gator.

Att ge eller inte ge till tiggare verkar vara en slags vattendelare mellan människor. Själv ger jag, inte alltid och till alla, men ofta och gärna till kvinnor. Tigga är inget som någon gör utan att vara tvungen. Att lämna sitt hem, sin familj för att bo i en skog eller under en bro på lite wellpapp, och så sitta på våra gator och be om en skärv, det måste vara ett helvete. Därför ger jag av mitt överflöd. Och jag kräver inte något i gengäld. För tiggeri är ett enkelriktad transaktion. Kanske skänker det något till mitt inre liv.

Ryktena om att tiggarna vid andra tillfällen på dagen sitter på restauranger, kör dyra bilar eller att tiggarna ingår i ligors nätverk är vid det här laget helt vederlagt. Både tidningen Dagens Nyheter och välgörenhetsorganisationer som Stadsmissionen har följt tiggande personer och sett vilka små summor som en dag i tiggeriets tjänst inbringar. Inte tillräckligt för att någon ”liga” skulle bry sig. DN har också följt tiggare hem till Rumänien och rapporterat från deras liv. Ett liv som ingen av oss här i Sverige skulle vilja dela.

Den rumänska staten borde förstås ta ansvar för sina medborgare. Rumänien har t o m fått EU-pengar för att förbättra livet för romerna. Men i väntan på att detta sker behöver de här människorna vårt stöd redan nu.
Vi är nog många som skänker till välgörenhetsorganisationer. Dessa organisationer gör ett viktigt arbete, men de har också anställda och andra kostnader. Så varför inte skänka direkt till en människa i nöd mitt ibland oss?

Människor är ju människor var de än kommer ifrån

Du måste skriva om Bulgarien, säger dottern då jag berättar att jag funderar på ett inlägg. När jag frågar henne vad hon menar säger hon att det är fruktansvärt med stängslen som byggs för att hindra flyktingar, oftast från Syrien, att ta sig in i för att söka asyl i Europa. Murarna eller stängslen är höga och försedda med taggtråd med sylvassa knivar högst upp. Människor är ju människor, säger dottern, var de än kommer ifrån.
På murarna finns det värmekameror som registrerar när människor närmar sig och sedan jagas de därifrån med hundar, elpistoler, batonger och annat våld oavsett vilka de är; familjer med små barn, unga eller gamlingar.

De som har lyckats ta sig in i det fattiga Bulgarien lever under de hemskaste förhållanden i övergivna militärläger och utkylda containrar där människor dör av omständigheterna. Där saknas allt – mat, vatten, mediciner och värme. Människor ber för sina barns skull om att få hjälp att komma därifrån. Men det är bara de som har pengar och som kan betala en advokat som kan få den hjälpen. Många har förlorat allt de en gång hade och inte sällan har de blivit rånade under flykten på sina allra sista medel.

Precis som Kristina och Karl-Oskar en gång gjorde kämpar dagens migranter för sin mänsklighet. Det fanns en tid då över en miljlon svenskar utvandrade, främst till Amerika. De sökte sig alla till ett bättre liv för sig och sina barn. Resan över Atlanten var oviss och livsfarlig.

Det slutna Europa

Stiftelsen Expo och tidningen Svenska Dagbladet lanserar ett samarbete med en EU-portal med namnet Det slutna Europa. Här kan man läsa om de högerextrema och högerpopulistiska partierna som ställer upp i Europavalet och om vilken kontext de verkar i i sina hemländer. De högerextrema partier och deras kandidater kommer kartläggas för att ge en bild av vad deras politik syftar till.

Stiftelsen Expo grundades av journalisten och den sedermera världskända författaren Stieg Larsson. Stiftelsen granskar intolerans och rasism genom tidskriften Expo Idag och Expo Research som samlar och analyserar information om intoleranta grupper, nätverk och fenomen.
Expo driver även utbildningsarbete i skolor, företag och organisationer. Expo är partipolitiskt oberoende och finansieras genom annonsering, prenumerationer, föreläsningar och donationer.

Nazismen mobiliserar i Europa

Framväxten av våldsbejakande högerextremism är ett säkerhetshot som måste tas på allvar av EU:s medlemsstater, menar EU-kommiskonären Cecilia Malmström och EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) i en artikel i  SvD .
År 1945 jublades det runt om i Europa över att tredje riket kapitulerat. Nu möts människor både i Sverige och i andra delar av Europa av nazistisk hatpropaganda. Detta vill de två politikerna varna för.
I ett projekt med europeiska forskare slås fast att högerextrema rörelser samarbetar över nationsgränserna. Ett exempel är när SMR demonstrerade sitt stöd för grekiska Gyllene gryning på årsdagen för Kristallnatten som var startskottet för förintelsen.
69 år efter andra världskrigets slut kan Hitlers ideologiska arvingar marschera in i folkvalda församlingar. I Sverige ställer nazistiska Svenskarnas parti upp i över 35 kommunalval i höst.

Anine har fått lunginflammation och är på kommunehospitalet

Hos oss nu 2014 är det sommar och semestermånad och livet är lätt. Men i Mariebo är det vinter 1917. Föräldrarna har fått ett kort från enda dottern Anine som arbetar i Köpenhamn. Anine har fått lunginflammation.

Om ett år kommer Spanska sjukan att grassera. Pandemin kommer att härja över hela världen och döda mellan 50 och 100 miljoner människor. Men om detta vet föräldrarna ännu inget.

Tuberkulos, eller lungsoten, däremot var nog mer känt. Smittan sprids med upp-hostningar och drabbar främst klena och äldre personer. Från början är symptomen lindriga och därför kan en smittad lätt själv sprida sjukdomen vidare. Dödligheten var för 100 år sedan stor bland de fattiga i städerna där man bodde i trånga och dragiga bostäder. Näst efter ålderssjukdomar var soten största dödsorsaken. Redan på 1890-talet startades sanatorier. Först på1920-talet kom ett vaccin; calmettevaccinet. På 1940-talet kom  antibiotikan som botemedel.
Anine är inlagd och har hög feber, även om Modern skriver motsatsen. En till familjen nära vän fru Toft har varit och hälsat på Anine på sjukhuset.

Sedan handlar brevet om mer praktiska saker och om något som fortfarande finns i Danmark, nämligen SMÖR. Föräldrarna vill sända lite av det goda danska smöret till sonen i Sverige ett land med stor brist på smör. Först stöter de på patrull, men sedan hittar de en väg. En mansperson boende i Köpenhamn kan ta smörpaketet med sig till inrikesministeriet. Då kommer det att gå. De skall be Toft att bli smörkurir.
Att ta med varor mellan länderna var på den tiden tydligen en komplicerad process med fördel för manspersoner i Köpenhamn.

Läs brev nr 21 på Danska brev

Eskilstuna populärt i Kurdistan

De svenska återvändarna sätter stor prägel på kurdistan, berättar Erik Ohlsson DN:s reporter på resa i Irak. I Erbil finns ett café och en restaurang båda med det svenskklingande namnet Eskilstuna. Det är en hyllning, Eskilstuna tog emot vårt folk när vi hade det svårt, berättar ägaren Dilzar Yalda.

Efter Gulfkriget 1991 flydde många och en del kom till Eskilstuna. Efter finländarna är irakierna den största invandrargruppen i Sverige.

Nu återvänder många av dessa till irakiska Kurdistan och därför finns här nu mycket som påminner om Sverige; en semesterby ägd av en svenskkurd, en svenskägd läkemedelsfabrik, en svensk pizzeria som serverar ”svenska pizzor”.
Även förskolesystemet är påverkat och använder sig av svensk pedagogik och en skola är döpt efter Anna Lindh. Scania är med och driver en yrkesskola och en svensk kurd driver regionens största bemanningsföretag. Det är några av de svenska inslagen 500 mil från Eskilstuna. Och Dilzar Yalda planerar nu en ny svensk meny med både sill och pyttipanna.

Sverige tog emot oss

I mitten av 80-talet flydde min familj från Teheran till Sverige, berättar Golnaz Hashemsadeh i DN. Anledningen till flykten var kriget mellan de båda länderna Iran och Irak.

Golnaz skriver att Sverige tog emot oss, är en enkel mening i sin uppbyggnad, men innebörden är att hon och hennes familj överlevde.

Jag älskar Sverige, fortsätter Golnaz, för jag har Sverige att tacka för mitt liv och min frihet. Hon tror kanske att hon t o m älskar Sverige mer än många av hennes svenska vänner gör.

  

För mig är det viktigt att bevara det som är svenskt, skriver hon. Och för Golnaz handlar det svenska om värden som gjort landet till en demokrati d v s öppenhet och tolerans gentemot varandra. Hon menar att demokrati bygger på respekt för att erkänna den andres existens, åsikt och röst. Och just avsaknaden av detta gör henne alldeles förkrossad över Sverigedemokraternas framfart. 

Här finns varken ljus eller petroleum – vi har det lite knappt

I Mariebo i slutet av år 1917 börjar första världskriget, som det sedermera kom att heta, påverka livet alltmer. Sonen Otto välkomnas hem till föräldra-hemmet tillsammans med kamraten Lindgren, i brev nr 20, inför den kommande julen.

Modern skriver att de ännu har smör, fett, bröd, potatis, sovel och kaffe även om det är svårt att få tag på. Tiderna är svåra, men förväntas bli än sämre nästkommande år.




Elektricitet har de ännu ej,  lamporna går på petroleum och nu kommer även denna vara att ransoneras. I tidningen har de nog läst att en professor i Köpenhamn spår dem som inte har elektriskt, en vinter i dvala och mörker. Planerna har varit att skaffa elektriskt, men som priserna nu stiger så vet inte föräldrarna om det blir av.
Modern påminner Otto om en kostym till yngste brodern Hans, och så ber hon Otto för första gången att sända dem lite pengar. Att det är svårt och känsligt att be om förstår vi bl a därför att hon inte ens skriver ut ordet pengar. Vi förstår ändå och det gjorde nog även Otto.

Och så tar Fadern över pennan och även han blir tvungen att erkänna hur knappt det är med livets goda. Varken akvavit eller visky finns att få för rimliga summor. Men kaffe och choklad finns och glädjen att få se sonen över jul.

Nytt brev nr 20 inlagt på Danska brev

Samhället vi lever i är fel!

Anna har tänkt mycket på det samhälle vi lever i och här delar hon med sig av sina tankar om jobb, utbildning, arbetslöshet och Fredrik Reinfelt m m. 

Om rasism säger hon att det inte ska förekomma. Alla har rätt till en åsikt, men man ska tänka på hur man formulerar sig och tänka innan man säger något fientligt, skriver hon i sitt brev. 

Anna menar att samhället håller på att gå under om vi inte gör något. Men det finns mycket att göra, fortsätter hon. Gå och rösta, delta i organisationer och föreningar som har med samhället att göra, är hennes uppmaning till oss alla för det är allas vårt ansvar. Och i det är det bara att hålla med Anna.

Läs brev nr 6 på Läsarbrev

Bosse Parneviks tankar om mänskliga rättigheter

En kommer hit för att fly från nöden
En kommer hit för att undgå döden
En kommer hit av terror tvungen
En kom hit för att gifta sig med kungen

Dom är tyskar, iranier, greker, och turkar
mest är dem snälla, andra är skurkar
en del är ärliga, andra skumma
en del är genier, andra dumma

Mest är dom fredliga, andra vill slåss
Med andra ord: Så lika oss!
Med fel och brister, tuffa och mjuka
Fast inte lika avundsjuka.

Vissa är färgade, andra är arier
Som köper sin bruna färg i solarier
vissa är svarta, andra gula
vissa är vackra, andra fula.

Men fast dom ibland av annan färg è
Är dom precis som vi i Sverige
och när dom vill jobba här är tacket
"ni får inte jobba än för facket"

En del är båtfolk från Vietnam
som inte kan sjunga " we shall overcome"
och inte kan "rulla di rulla " som vi
Och dom blir sällan fulla som vi
En del har andra gudar än vi
en del är mera judar än vi

En del söker lugnet i stället för bråket
det enda vi svenskar kan bättre är språket
det sägs att vi stammar från Adam & Eva
som inte var svenskar - men ja må dem leva!

Tidigare på denna sida angavs att dikten Invandrarna var skriven av Tage Danielsson. Detta hade bekräftats, men var icke desto mindre helt fel. Den fina dikten Invandrarna skrev Bosse Parnevik år 1992. All ära åt honom och tack för att jag får publicera. 

Avhoppade SD-politiker – bra eller dåligt?

Politiker väljs för att driva sina väljares åsikter. Om de inte gör det så är det dålig respekt mot väljare och ett underskott i det politiska systemet. Nu visar det sig att i Stockholm har var fjärde SD-politiker hoppat av sedan förra valet år 2010. I sex av 18 kommuner har de inte lagt någon motion eller ställt en enda interpellation.
Robert Stenkvist partiets tillträdande länsordförande, säger i DN, att vi tycker det är jättesorgligt. I en kommun hade vi en kandidat som vi träffade och fikade med. Han intygade att han ställde upp på partiets linje, men sedan gick han inte på fullmäktiges möten, fortsätter denne.

Man kan fundera på SDs sätt att rekrytera medarbetare. Michael Rosenberg kommunalråd i Helsingborg är en av SDs allra mäktigaste personer och ordförande för valberedningen på riksnivå. Rosenberg är dömd för en mängd olika brott, har avtjänat ett tvåårigt fängelsestraff för grov stöld och bedrägeri. Sin kriminella bakgrund av betydande omfattning och allvarlig art har han mörkat väl tills DN och Helsingborgs Dagblad avslöjat honom.

Efter järnrörsskandalen för några år sedan gick SD ut bl a med direktivet att deras folkvalda inte skall vara kriminellt belastade. Michael Rosenbergs har trots detta med                                                                                  partiledningens vetskap och goda minne kunnat fortsätta sin                                                                      karriär uppåt och framåt.