Det finns bara en värld

Door Plate av konstnären Santiago Sierra

Det finns bara en ras

Människan

Det finns bara en religion

Kärleken

Det finns bara en värld 

eller ingen värld alls

                         Sioma zubicky

SD vill ta 100 tals milj kr från samtida konst

Bra att det finns nutida cyklar i olika storlekar och modeller

Mer hemslöjd åt folket är vad SD:s driver vad gäller kulturutbudet. Partiet vill omfördela 100 tals miljoner från dagens samtidskonst till gårdagens dito med folkkonst och hantverksmetoder. Om detta ger partiets motioner i riksdagen klart besked.

Tanken att rädda landet från att gå under med kulturpolitik, är inte ny. Den fanns redan på 30-talet i Tyskland.

För att rena landet och stärka nationell gemenskap skall ”samhällssplittrande idéer” bortprioriteras, enligt SD.  Förlorare blir då bl a kuturtidskrifter, poeter, litteraturstöd, skrivarskolor, teaterlinjer journalistutbildningar, folkhögskolor och andra mångkulturalistiska verksamheter. I en motion 2014/15:2093 framgår att de senare skall granskas för att rensa ut mångkulturalistisk verksamhet.

Vi kan med rätta känna stolthet över vårt kulturarv, men onaturligt att inte vilja utveckling. Låt därför inte klä vår historia i osunda politiska idéer? Slå vakt på alla nivåer; kommuner, landsting, regioner och riksdag och ta strid för ett modernt, pluralistiskt, mångkulturellt och levande synsätt.

Se Maja Hagermans artikel i Dagens Nyheter, Facklor mot Kåldolmar   

Välkommen Martin

100 år har passerat, men vi är samma människor

Dagens brev som är nr 33 på Läsarbrev berör djupt. Martin har känt igen sig i ett tidigare Läsarbrev och skriver här om egna upplevelser som flykting från Makedonien.
Själv var han liten vid tiden, men föräldrarna har berättat. Det var svårt att klara av dagen, skriver han, det fanns knappt mat på bordet.

Familjen kom till Sverige där allt var mycket bättre och de träffade på en person som tog dem till Migrationsverket.
Nu går Martin på gymnasiet i Örebro och känner sig hemma här.

Min farfar kom till Sverige för 100 år sedan av liknande, men inte lika allvarliga orsaker; rädsla för kriget i sökandet efter ett bättre liv.

Läs brev nr 33 på Läsarbrev

Hur gör man för att rädda ett folk?

Läkaren Herman Lundborg förestod år 1922 till 1935 Statens institut för rasbiologi, världens första statliga dylika. Herman Lundborg var starkt engagerad i sitt arbete att ta reda på var det svenska folket var som renast. I det arbetet kom han att fara land och rike kring för att mäta judar, resande, romer m fl men främst samer. Mätandet och fotograferandet av samer blev även ett verktyg för koloniseringen i norr.

Rasbiologi handlar främst om hur en ordning om ett gott folkmaterial samt motsvarande degenerationsfaktorer överförs på människor uppifrån.  Det synsättet hotar därmed demokrati och idén om människors lika värde och rättigheter.

Idag handlar debatten inte längre om ras som biologi utan mer om kultur. På sid 6 i SD:s principprogram från 2011 står t ex ”….folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket ….”.
Samma sida längre ner står: ”Vi ser förekomsten av en gemensam nationell och kulturell identitet bland befolkningen i staten som en av de mest grundläggande hörnstenarna i en stark och väl fungerande demokrati.”

Se filmen Hur gör man för att rädda ett folk? av Maja Hagerman och Claes Gabrielson på SVT i januari.

Muslimer och Kristna tillsammans utan konflikter

Tarek är i Port Said i Egypten. Han berättar att tack vare flera byggprojekt så har människorna det bättre här än i andra regioner i landet. Men välfärden är ändå inte att jämföra med hemma, skriver Tarek  och tar sin skolsituation som exempel. Tarek nämner också att islam och kristendom samexisterar sedan urminnes tider.

Den Koptiskt-ortodoxa kyrkan anses vara den äldsta kristna kyrkan i världen. Den grundades av evangelisten Markus redan under första århundradet. ”Minnet” av den heliga familjens dagar i Egypten lever starkt ännu hos kopterna.


Många kopter lever under mycket svåra och fattiga förhållanden.  I Kairo bor och arbetar ett mycket stort antal kopter under miserabla förhållanden på sopberget eller på närbelägna gravplatser.

Läs brev nr 32 på Läsarbrev

Alla människor är lika värda och har samma rättigheter

Att alla människor är lika värda och har samma rättigheter slog Förenta Nationernas generalförsamling fast och antog redan 1948 som en allmän förklaring kallad de mänskliga rättigheterna. 

Förklaringen definierar vilka de grundläggande mänskliga rättigheterna är. Det finns 30 st artiklar som tillsammans definierar de mänskliga rättigheterna.  

Sverige är part till Europeiska konventionen som skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilka införlivades i svensk lag år 1995.

Ansvaret för att de mänskliga rättigheterna inte kränks vilar på regeringen och på all statlig och kommunal verksamhet.
Även andra aktörer bidrar till arbetet med att främja och skydda de mänskliga rättigheterna i Sverige.

Artikel 1

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Man får ingen julkänsla av sol och stränder

Här i Sverige är det november. Det är blött och det är grått. Men i landet på andra sidan havet där Sophia är för studier just nu är det sommar och sol. Det är God bless, snabbmat, bibeln och kyrkan om söndagarna. Landet ”over there” som på sitt sätt är så likt vårt, men ändå så oerhört olika, eller om det är precis tvärtom.

Hit till USA utvandrade mer än en miljon svenskar för att fly fattigdom och kyrkans hårda grepp på sin tid. Det lär bo lika många svenskättlingar i det stora landet i väster som det gör nu i Sverige idag.

Tänk om alla dessa utvandrade människor blivit kvar här i Sverige så många fler vi då varit och så mycket kreativitet de skulle bidragit med. Tur för oss då att vi fått lite påfyllnad från andra länder.

Läs brev nr 31 på Läsarbrev

Tandläkare hjälper tiggare med gratis tandvård i Varberg

Många tiggare är Romer från Rumänien. Där har de aldrig haft varken skoltandvård eller annan tandvård. Deras tandstatus är som svenskarnas för 100 år sedan. Många lider av infektioner och svår tandvärk och deras tänder måste i många fall helt dras ut.

Asylsökande och/eller papperslösa flyktingar från länder utanför EU har rätt till subventionerad vård i Sverige. Men för EU-medborgare gäller försäkringskort som ger rätt till vård som sedan betalas av det egna landet. Men romerna har helt enkelt inte råd att skaffa ett sådant kort.

Tandläkare Johan Hagman i Varberg erbjuder nu gratis tandvård för att hjälpa. Vi känner att vi ger något tillbaka till samhället, säger han till Radio P4 Halland.

Detta land är underbart

Vår brevskrivare turistar och njuter av blått hav, vacker strand, god mat och arabisk musik. Folk är generösa och trevliga, skriver hon. Redan efter fem dagar fick hon ett erbjudande om äktenskap.
Hon fascineras också av att se fattigdomen med egna ögon. Det är något annat än att höra och läsa om det.
Och så konstaterar vår brevskrivare att det är männen som arbetar i det här landet. Det är tydligt att det är en ny och annorlunda kultur som möter på resan.

Förmodligen arbetar kvinnorna precis lika mycket, men inte synligt och ute i det offentliga livet. Förmodligen har det sina poänger att komma hit som turist. Men tänk om det var så att vi från vår nordliga breddgrad blev tvungna att fly hit för att rädda vårt liv. Hur skulle vi då klara språk och kultur. Skulle våra förvärvade kunskaper över huvud taget vara något värda där i den andra kulturen. Förmodligen inte.
Hur är det då för dem som flyr till Norden idag. Ibland kan det vara nyttigt att vända på begreppen!

Läs brev nr 30 på Läsarbrev

Konsten skulle spegla den rasmässiga överlägsenheten

"För nazisterna var konsten inte bara ett sätt att bygga ett imperium, det var genom konsten det tyska folket skulle spegla sin rasmässiga och andliga överlägsenhet. Konsten manifesterade och berättigade den nazistiska idévärlden."

Citat ovan återfinns på sid 23 i Anders Rydells Augustnominerade bok Plundrarna.

Ikväll 11 november kl 18.00 kommer Anders Rydell till Nikolaikyrkan i Örebro och föreläser om nazisternas syn på konst och varför de stal Europas kulturskatter samt dess betydelse för oss idag.

Fri entré. Lätt mingel med samtal efteråt.

Vårt ansvar är att se rasism och att säga ifrån

Idag inviger projektet Min farfar kom till Sverige Mänskliga rättigheter-veckan på Örebro stadsbibliotek kl 16.00. I projektet som består av tre delar används min farfar Ottos historia för att motverka rasism.

1914 hade första världskriget brutit ut. Min farfar var då 21 år och bodde med sin familj på ön Lolland i Danmark. Lolland är en ö som ligger väldigt nära Tyskland.

Ett par decennier tidigare hade Tyskland tagit delar av Danmark; Sönderjylland som idag heter Schleswig Holstein. Det är idag svårt att veta vad de tänkte på Lolland då, men det är troligt att de kände stor rädsla.


På Lolland rådde stor brist på det mesta; arbeten och mat var några saker. En äldre bror till Otto vid namn Einar, hade tagit sig till Kristiania som Oslo hette på den tiden, för att få arbete som murare.

Otto fick som 21-åring arbete i Malmö. Snart avancerade han i jobbet och kom till Stockholm. Då skriver hans mamma, Ane Hansine, till honom att nu kommer de aldrig att kunna hälsa på hos honom då det var alldeles för långt bort. Men det kom att gå bra för Otto och han kunde därigenom både hjälpa sin familj i Danmark och även låta dem komma och hälsa på honom med det modernt tåg drivet av ånglok.
Det var säkert tänkt att Otto skulle vända åter hem till Danmark. Men som det ofta går så gifte han sig och fick familj i Sverige och snart så var han svensk.

Min farfars historia är ganska identisk med dagens invandrare. De, precis som han, söker sig ett bättre liv eller t o m flyr för att överleva. Många vill säkert återvända till det egna landet och familjen och allt de håller kärt, men så händer det saker. Och precis som med min farfar kommer de att med oss bygga det här landet.

Ottos historia är universell och tidlös. Oavsett varifrån vi kommer eller när vi än lever så är vi samma människor med ungefär samma behov. Det har gått precis 100 år sedan min farfar kom hit, men historian är den samma idag.

Samtidskonstprojektet består av tre delar.
Utställningen som Sara Mirzajanzadeh har satt samman och består av ett collage av foton och brev från min farfar.

Samarbeten har engagerat organisationer och enskilda personer. Genom samarbetet har det blivit föreläsningar, film, offentligt samtal. I morgon kl 18.00 på Nikolai Kyrkan föreläser Anders Rydell om nazisternas syn på konst under 30-talet och vad det ledde till. Hans bok Plundrarna är nu Augustprisnominerad.

På Bloggen publiceras de danska breven vilka är 43 st och berättar på ett fint sätt om vad som var viktigt i livet då. Där skrivs också om rasism med fakta och kunskaper.
För att knyta ihop då och nu har projektet samarbetat med ett 70-tal gymnasieelever från både Risbergska skolan och Karolinska skolan. På bloggen skriver eleverna om vad som är viktigt i livet nu 100 år senare. Några av eleverna från Karolinska skolan deltar i invigningen av Mänskliga rättigheter. De har arbetat intensivt med temat tillsammans med en engagerad lärare.

Begreppet Mänskliga rättigheter hänger samman med demokrati. Idag finns det stater i Europa som kallar sig demokratier för att deras medborgare får rösta. Det räcker inte som definition på demokrati idag. För att demokrati skall råda måste statens samtliga medborgare oavsett ras ha samma rättigheter.

Hur nazisterna stal Europas konst

Plundrarna, hur nazisterna stal Europas konstskatter heter en bok av Anders Rydell. Anders är journalist samt redaktör för Tidningen Konstnären. I boken Plundrarna kan vi läsa om nazisternas syn på konst och kultur från 1930-talet. Ett synsätt som återfinns fortfarande här idag hos vissa politiker.

Under de senaste 15 åren har det också förekommit många angrepp på konst i Sverige. T ex så rev nazister, med manifest om degenererad konst, en utställning på Moderna Museet i Stockholm och en i Malmö. Gruppen hette då nationell ungdom, och idag Svenska Motståndsrörelsen. I media beskrevs attackerna som pojkstreck. Samma ord som användes i början på 30-talet i Tyskland.

Efter Hitlertysklands nederlag 1945 började jakten för att återfinna konstskatterna. En av de största tillslagen gjordes i en saltgruva. Fortfarande fortsätter upptäckten av gömda och stulna verk att dyka upp.

Anders Rydells bok kom ut lagom till att det stod klart att den kände konstsamlaren Cornelius Gurlitt i Tyskland hade en enorm samling spektakulär och stulen konst. Boken Plundrarna är nu Augustprisnominerad.

Tidigare i år har Moderna Museet i Stockholm till slut kommit överens med de egentliga ägarna till en av museets tavlor. Det är målningen Blumengarten av Emil Nolde som efter sex års tvistande nu lämnas tillbaka.

Nazisterna var besatta av viss konst

Tyskland på 30-talet. Konst och kultur var oerhört viktigt för nazisterna. Det finns t o m de som menar att det var avgörande för att nazisterna kunde ta makten.

En högkonjunktur för viss konst uppstod. Tankar från Tyska romantiken om det tyska folket som de enda verkliga skaparna av kultur levde starkt. Kulturen blev en del av krigsmålen och Europa plundrades.

Vissa motiv gillades och vissa ogillades. Soldatmotiv som hyllade frontögonblicken där soldaten offrade sig var ett sådant. Likaså gillades motiv av den preindustriella bondefamiljen. Den äkta konsten menade nazisterna kom från jorden. Därför stod också nakenbilder högt i kurs och då särskilt skulptur.

Som en motbild iscensatta nazisterna, år 1937 efter olympiaden, utställningen Entartete Kunst eller den degenererande konsten på svenska. Den innehöll samma motiv som ovan, men då från ett annat perspektiv; t ex lidandet vid fronten. Denna konst ansågs så förklenande, infiltrerad och därmed farlig att utställningen hade en 18-årsgräns. Den skulle också rensas ut, precis som senare även människor rensades ut. 17000 konstverk försvann från museerna.

Hitler var besatt av tanken att samla världens största och förnämsta konstsamling på ett museum i Linz. Faktum är att Adolf Hitler sökte in, men blev ej antagen, till en konstskola i Wien. Man kan fråga sig om vi sluppit andra världskriget om han blivit antagen?

Hitlers krig var kriget mellan raserna och det var vinna eller försvinna som gällde. När det var uppenbart att Tyskland förlorade ville han därför förstöra hela Tyskland. Enda undantaget från den gigantiska destruktion skulle vara konstsamlingen.

Sista brevet till Sverige

Dödsannonsen införd å frånvarande söners vägnar av Kristian Jensen

Brev nr 44 är det allra sista brevet från den danska familjen och denna gång adresserat till sonen Einar i Norge. Året är 1930 och med det har det gått hela 16 år sedan Otto kom till Sverige.

Brevet är mycket svårt att tyda. Det är skrivet av Ottos och Einars Fader Hans Peter. Denne var både antingen helt blind eller mycket svårt synskadad samt gravt hörselskadad när han skrev brevet 75 år gammal år 1930.
Brevet är skrivit med svagt blåaktig anilinpenna och raderna vinglar upp och ner. Det syns att skrivandet varit en kamp. Fadern tackar för uppvaktningen på bemärkelsedagen. Uppvaktningen visar, skriver Fadern, vilken omtanke de fem sönerna har om sin Fader. Fast de är bara fyra söner. Det fanns en dotter, men hon dog år 1919 i lungsoten.

1930 är också året då Fadern dör. Ottos Moder dog i hemmet på Museumsgade 6, fyra år tidigare. Murarmästaren Hans Peter bor kvar på den adressen, men nu är tiden slut även för honom och därmed den här historien. En dag i september kommer han att hittas död vid ”Jernbanelinien vid Svinefedteriet”. Om han blev överkörd av tåget eller om bara livet tog slut av naturliga orsaker är ingen som vet.

Livet gick vidare för familjen i Sverige. Anna och Otto fick fler barn som alla växte upp och fick egna barn. Ottos bror Einar, de hade alltid stått varandra nära, flyttade så småningom också han till Sverige efter 25 år i Norge. Einar gifte sig med tant Agnes och kom att bo på Tobaksspinnargatan högst upp i en liten enrummare med balkong. De fick aldrig några barn. Einar var precis som Fadern murare.
Kontakten med vännerna Tofts och bröderna Kristian och Sörens hölls vid liv in på 1970-talet för att därefter avta.

Okänd ung dam tillsammans med bröderna Otto och Einar på dennes balkong i Sverige

En av Ottos tre döttrar, liten Gudrun, kom att gifta sig med en dansk man, Bjarne. Det var så att familjen i Sverige, som så många andra svenskar, brevbombade Danmark under andra världskriget i syfte att störa nazisterna. Kärlek uppstod i brevtrafiken mellan Gudrun och Bjarne och svenska Gudrun kom att bli dansk. Gudrun och Bjarne fick tre döttrar, mina kusiner.

Bara för några år sedan skrev vi, jag och de danska kusinerna, fortfarande brev till varandra, som ett sätt att hålla kontakten. När Postverket glömde stämpla frimärkena sände vi dem fram och åter över sundet för att förbilliga skrivandet.

Förlåt oss Postverket, men det är nog preskriberat. Sedan med datatrafiken började vi mejla varandra. Och idag skypar vi också för att hålla kontakten. Det är en glädje att vi har varandra. Och man skulle kunna säga att cirkeln är sluten.

Läs brev nr 44, vilket är det sista brevet, på Danska brev

Vi kanske blir kvar här, i ett land vi knappt kan någonting om

Det är krig på Balkan och året är 1992. Det här var verkligheten som den såg ut för många under 1990-talet.
Vår brevskrivare vill vara anonym, men skriver att det bifogade brevet rör sig kring fiktiva personer men nämner verkliga erfarenheter från människor jag känner. Kanske kan det väcka lite tankar om hur det kan vara att vara flykting. 

Låt oss gissa att för dem som lyckades fly krigets fasor var det en stor lättnad blandad med smärtsam oro för dem som blev kvar. Längtan hem till det kända och det älskade var säkert stark.

Ingen lämnar sitt land frivilligt och utan en mycket stark anledning.
Det gör inte heller de som idag flyr för sina liv.

Läs brev nr 29 på Läsarbrev

Hotet mot svenska konstnärer och mot oss

Förrädiskt vacker, men ack så giftig  

Ett flertal svenska konstnärer lever under ständigt hot från nazister och högerextrema rörelser, skriver Sanna Samuelsson i Tidningen Konstnären. I tidningen kommer flera namnkunniga konstnärer till tals. En person som vill vara anonym har hotats sedan 1990-talet. Att hotet är organiserat, är konstnären helt säker på. Även organisationer har blivit attackerade. Ett exempel är Läkare utan gränser i Gallerian i Stockholm tidigare i år.

Enligt Expos rapport Intolerans 13 har högerextrema aktiviteter och våldet ökat kraftigt de senaste åren. Det är en ökad nazistisk och fascistisk närvaro i Europa som synts här hemma i SD:s framgångar. Dessa har också blivit alltmer aktiva i kulturpolitiken. De fokuserar på bevarandet av ”kulturarvet” på bekostnad av samtidskulturen. Se även inlägget 20 juni.

Kulturpolitiken är och har alltid varit viktig dessa antidemokratiska rörelser. Även Anders Behring Breivik lade i sitt manifest stor vikt vid kulturens roll.
Konstnärerna Dror Feiler och Gunilla Sköld Feiler har bl a fått hakkors ritade på sin dörr. Nathalia Edenmont lever som flera andra under ständigt hot p g a sin konst. Hon har bl a fått en utställning förstörd och personalen misshandlad med basebollträ. Attacken polisanmäldes, men förundersökningen lades ned. Idag bär Nathalia Edenmont överfallslarm var hon än går.

Makode Linde har hotats ett antal gånger. Se även inlägget 17 maj. När han anmälde misshandeln kallade polischefen det för en ”ren skitsak”. Något som denne senare fick ta tillbaka. Makode Linde anmäler alltid, säger han, av princip och av plikt även om det är jobbigt.
Svenska Johanna Rytel är en av de konstnärer som omnämndes av Behring Breivik och har idag skyddade personuppgifter. Eftersom hon inte upplever att polisen gjort något så har hon slutat att anmäla.
Polisen är dock tydlig med att brott alltid skall anmälas. Hot och våld måste dokumenteras för att senare riskbedömningar skall kunna göras
Polisens uppgift är att utreda incidenter. Och kommunens uppgift är att skydda och sina innevånare. I Stockholms stad har man därför initierat en kartläggning av hoten mot kulturskapare för att värna om den konstnärliga friheten. Folkpartiets Madeleine Sjöstedt menar att det pågår ett kulturkrig i Europa och att det krävs en ökad medvetenhet i Sverige.

Nazister har alltid både provocerats och entusiasmerats av konst. Deras konstsyn var att forma folksjälen. Hitler var en stor beundrare av ”rätt”konst.
Den tidigare regeringen kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth drev igenom en ny modell, den sk Kultursamverkansmodellen, för att det statliga kulturstödet att beslutas av regionerna själva. I och med det har makten över kultursatsningarna hamnat i händerna på en stor skara av SD:politiker i kommuner och landsting. Det vill nu till att våra lokala politiker av annan kulör står upp för ett fritt kulturliv och därmed också ett fritt Sverige.

Läs pressrelease nr 2 om Anders Rydell som kommer till Nikolaikyrkan i Örebro 11 nov och föreläser om nazisternas syn på konst 

Läs också inlägget 19 oktober om motionen i Örebros kommunfullmäktige