Vi kanske blir kvar här, i ett land vi knappt kan någonting om

Det är krig på Balkan och året är 1992. Det här var verkligheten som den såg ut för många under 1990-talet.
Vår brevskrivare vill vara anonym, men skriver att det bifogade brevet rör sig kring fiktiva personer men nämner verkliga erfarenheter från människor jag känner. Kanske kan det väcka lite tankar om hur det kan vara att vara flykting. 

Låt oss gissa att för dem som lyckades fly krigets fasor var det en stor lättnad blandad med smärtsam oro för dem som blev kvar. Längtan hem till det kända och det älskade var säkert stark.

Ingen lämnar sitt land frivilligt och utan en mycket stark anledning.
Det gör inte heller de som idag flyr för sina liv.

Läs brev nr 29 på Läsarbrev