Den 26 november 1915 skriver Ottos mor ett långt brev till honom, sonen som hon är så stolt över. Otto är förälskad och det har han berättat för modern. Hon ger i brevet råd om hur man bör tänka inför ett ev livslångt engagemang. Hon skrivet att det bör övervägas innan han avger något löfte. Dessutom får han veta att hon nog tycker att föremålet för hans ömma känslor ser lite väl gammal ut. Gick det inte lite väl fort?
Lite längre ner i brevet ger hon också råd när det gäller hans arbete. Man förstår att hon tycker att det som håller på att ske är lite oroväckande och därför skriver hon att de nog bör prata mer om detta när han kommer hem under julen. Sedan slutar hon med att skriva att det är så mycket tankar hon inte kan forma på papperet.
När jag läser hennes rader så tänker jag att det var mycket hon formade på papperet och att de måste ha haft en förtroendefull relation eftersom hon ju ger råd både vad gäller kärleksliv och arbetsliv.
Våra barn är det viktigaste i livet. Vi vill dem så väl och önskar vi kunde överföra våra erfarenheter och kunskaper, tänker jag när läser min farfars mors brev.
Läs det nya brevet , brev nr 4, publicerat under Danska brev
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar