Tack för brev och rock

Sören skriver 21 november år 1915 ett brev till sin bror Otto i Sverige. Där tackar han brodern både för brev och för rock. Kanske går det redan bra för Otto och denne kan sända saker till familjen i Danmark. Sören kommenterar kriget och tyskarnas framfart. Han skriver att en dag skall väl tyskarna bli trötta på att slåss och sluta.

Från ett tidigare brev från Ottos föräldrar vet vi att Sörens dotter Paula är inlagd för difteri och de måst sanera lägenheten. I detta brev skriver Sören att Paula legat inlagd för halssjuka och att de har flyttat. Är det så att han skäms, tänker jag för att skriva som det är? Var det skamligt att ha difteri? Sören använder sen det moderna uttrycket allright när han kommenterar dotterns tillfrisknande. Vidare berättar han att brodern Christian ärvt en stor summa pengar (han är inte alls avundsjuk) och att han själv inte vet om han får mer arbete detta år.

Hur det verkligen var för Otto i Sverige vet vi inte mycket om. Han klarade sig bra med arbetet som uppdragits åt honom av en dansk affärsman från ön Falster. Vi hans efterkommande vet att han snabbt lärde sig att både prata och skriva svenska.

I en artikel i tidningen Dagens Arena säger Roya Hakimnia "Från första dagen jag satt min fot i detta land har för mycket tid gått åt till rädsla. Det är inte för att jag är svag. Det är bara det att jag inta har haft så mycket till alternativ". Rubriken på artikeln lyder Vi behöver nya strategier mot nazisterna.

Se brev nr 3 på Danska brev