Målarmästare Knudsens dotter dog för några dagar sedan

Brevet undertecknat Fader och Moder i Mariebo 27 oktober 1916 tror jag är skrivet av Fadern. Han berättar om det som är viktigt för föräldrarna och det som händer i deras liv. Först tackar han för det som jag tror är återbetalningen för regnrocken d v s de tio kronorna som avhandlades i ett tidigare brev. Man förstår att hittills har föräldrarna hjälpt sonen i Sverige trots att denne haft arbete. Nu börjar Otto, efter två år, antagligen bli stadd i kassa och kunna återbetala.

Fadern skriver att det är glädjande att sonen kommer hem i jul. Vi läsare vet sedan ett tidigare brev att Otto flyttat från Malmö. Och här skriver så Fadern igen att nu blir det ju mycket dyrare för honom att komma hem. Det meddelandet, tänker jag, kan innehålla ett konstaterande om priset på resan, men också tanken att om du fanns i Danmark så vore det inte så dyrt att komma ”hem”.
Sedan berättar Fadern om en affärstransaktion. En fastighet har sålts för 30.000 kronor. Här vill jag säga att jag verkligen är osäker på siffran. När Fadern skrev om de 10 kronorna skrev han 10.00 och här skriver 30.000. Så priset kan vara något annat.

Med en kort mening skriver han sedan om en familj som förlorat sin dotter. I den lilla meningen som följer om att nu är de föräldrarna helt barnlösa, så ryms så mycket smärta. Därefter skriver han, antagligen precis som hans egna tankar går och med lättnad, att det är väl med de egna barnen i Köpenhamn och även sonen Einar i Norge.
Vi förstår att sonen Einar och Ottos äldre bror blir klar med sitt ackord i november. Jag gissar att ett ackord är ett slags avtal eller beting med arbetsgivaren som Einar är låst vid. Efter att det är klart skulle han kunna återvända till Danmark. Det finns tydligen arbete i Köpenhamn, men inte i Mariebo. Jag vet ju idag att Einar hade en fästmö i Norge. Det är inte säkert att föräldrarna visste detta.
Fadern har lite att göra inför flyttdagen står det i brevet. Då 1916 fanns det två officiella flyttdagar i Danmark då anställningar kunde upphöra. Det var 5 nov och 5 maj. Det gällde för lantbruksarbetare och hushållsarbetare och idag skulle vi nog tycka att det begränsade friheten.

Om Vera står det inte ett ord i brevet. Och det kommer heller aldrig mer nämnas något om henne. Så vad som har hänt vet vi inte. I tidigare brev pratades det om både förlovning och flytt. Här får vi låta vår fantasi helt ta plats.

Att jag berättar så noggrant vad brevet innehåller och inte innehåller har att göra med mitt besök hos klassen på Risbergska skolan i veckan. Jag vill med detta visa att det breven innehåller är på samma gång väldigt vardagliga som viktiga saker.
När ni elever skall skriva brev till projektet behöver det inte handla om viktigare saker än det som sker i era egna liv. Det är ändå det som är det mest intressanta. Så gärna att ni fina elever på Risbergska skolan skriv om det som är personligt för er för då blir det bra. Vad det sedan handlar om har mindre betydelse och kan variera från person till person. Vad ni tänker på, oroar er för, känner för – vad ni gör i skolan, på fritiden, hemma. Hur ni har det med kompisar, föräldrar, skola m m. Ni kanske har egna erfarenheter av olika kulturer och det är också något att skriva om. Jag lovar det vardagliga och det personliga är det som är intressant och kommer att vara intressant när någon läser det om 100 år.

Nytt brev nr 13 inlagt på Danska brev

På bilden syns Otto och hans yngre bror Hans och så Fadern och Modern