10 juni 2014

Det är illa med vädret, men ändå värre med kriget

På Lolland i början av mars nådens år 1917 är det hård vinter ännu. Av erfarenhet vet jag att det kan kännas kallare i Danmark på vintern än någonsin i Sverige. Vinden viner och snön packar sig.
Faderns tankar går till de utvandrade sönerna i Sverige och i Norge. Det är säkert värre för Einar, skriver han. Einar som är murare har sökt sig till Norge och i ett tidigare brev har föräldrarna kommenterat Einars värk i handlederna och vintern som tar hårt på en murare.
I Mariebo har snöstormen varat i fyra dagar och föräldrarna sitter på var sida om kakelugnen.
Om det är illa med vädret så är det än värre med kriget, skriver han, men det är det ingen som kan göra något åt.

Men så kommer braskande nyheter. Det skall bli järnväg mellan olika orter på Lolland. Fadern skriver att när allt kommer igång så kommer man att kunna köra hela Lolland runt. Att detta skall bli fantastiskt, det förstår man. Men det blir inte så länge mina ögon kan se solen, menar fadern som håller på att bli blind.

Sedan avslutar han med att berätta att yngste sonen Hans blivit arbetslös igen. Det är ont om material och råvaror och anställningarna på fabrik blir därigenom osäkra.

På bilden Einar till vänster, med skidkompis troligen i Norge

Nytt brev nr 17 inlagt på Danska brev

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar