Så du är snart kapitalist - gratulerar, min pojke

Äntligen har ett brev nått fram från sonen som nu bor i Stockholm och till föräldrarna på ön Lolland. Allt ljusnade här hemma, skriver Modern lättad i februari 1917. Breven har korsat varandra, och nu vet föräldrarna att inget ont hänt Otto.
Modern kommenterar också ett foto Otto sänt på sig själv. Hon tycker att han ser bra allvarlig ut. Vi förstår att han nu, igen, avancerat i karriären från hennes kommentarer om ansvarsfullt arbete och att vara betrodd.

När jag läser mellan raderna så tänker jag i dagens termer av att Otto gör en klassresa nu. Föräldrarna har varit arbetsamma människor och fadern murarmästare till professionen. Ett fint yrke och dessutom med mästartitel, men förmodligen inga stora pengar, särskilt inte nu under kriget. Och sonen som flyttat långt bort för att söka sig ett bättre liv lyckas klara sig bra och på ett sätt som kanske inte helt förstås av föräldrarna.



Sedan skriver Modern om hur det är hemma och om kriget. Det är ont om gas och inget lyse på trottoarerna, affärerna går dåligt och inget vet man om när kriget slutar.
Föräldrarna har också fått nyheter från den äldre sonen Einar som arbetar som murare i Norge. Vintern har varit hård för honom och slitit på hans handleder. Han bor i Kristiania som idag heter Oslo och där har det varit svårt att hitta ett rum att bo i.

Förmodligen, och det här tror jag är första gången, så har Otto i brevet erbjudit sig att låna föräldrarna pengar. Förut var det de som hjälpte honom. Nu är det hans tur och livet har liksom vänt. Fadern tackar, men menar att p g a kriget går det ändå inte att bygga. Kanske att han kan få låna pengar senare när kriget upphört. Sätt du in dem på banken eller sparkonto, det är bra att ha en reserv ty man vet ju aldrig vad som kan hända, skriver Fadern som är klok och vet av erfarenhet att det kan komma än sämre tider.

Nytt brev nr 16 inlagt på Danska Brev