Här finns varken ljus eller petroleum – vi har det lite knappt

I Mariebo i slutet av år 1917 börjar första världskriget, som det sedermera kom att heta, påverka livet alltmer. Sonen Otto välkomnas hem till föräldra-hemmet tillsammans med kamraten Lindgren, i brev nr 20, inför den kommande julen.

Modern skriver att de ännu har smör, fett, bröd, potatis, sovel och kaffe även om det är svårt att få tag på. Tiderna är svåra, men förväntas bli än sämre nästkommande år.




Elektricitet har de ännu ej,  lamporna går på petroleum och nu kommer även denna vara att ransoneras. I tidningen har de nog läst att en professor i Köpenhamn spår dem som inte har elektriskt, en vinter i dvala och mörker. Planerna har varit att skaffa elektriskt, men som priserna nu stiger så vet inte föräldrarna om det blir av.
Modern påminner Otto om en kostym till yngste brodern Hans, och så ber hon Otto för första gången att sända dem lite pengar. Att det är svårt och känsligt att be om förstår vi bl a därför att hon inte ens skriver ut ordet pengar. Vi förstår ändå och det gjorde nog även Otto.

Och så tar Fadern över pennan och även han blir tvungen att erkänna hur knappt det är med livets goda. Varken akvavit eller visky finns att få för rimliga summor. Men kaffe och choklad finns och glädjen att få se sonen över jul.

Nytt brev nr 20 inlagt på Danska brev