Lusten att komma fattas oss sannerligen inte

Anna i fin hatt och kappa och Sten Otto med kälke. Liten Gudrun i vagnen.

Året är nu 1924 i smällkalla vintern. Breven från det gamla landet kommer med allt större mellanrum. Föräldrarna har helt enkelt blivit gamla. Fadern ser nog inte längre att skriva så Modern får stå för korrespondensen. 

Återigen har Otto hjälpt dem med pengar. Modern har löst in pengarna som kommit och nu sänder hon en kvittering. 

Hon skriver också att obligationen som antagligen varit en slags sparande inför ålderdomen snart faller ut. Med det menar hon nog att då kan Otto få sina pengar åter.

Redan nu i februari har tydligen frågan om sommarbesök diskuterats och Otto erbjudit besök i Sverige. Men här tackar Modern nej. Det blir för dyrt för Otto, anser hon. Kanske vill hon inte känna sig som en belastning för sonen. Nej, det får hellre bli en tur till Köpenhamn, skriver hon, kanske för att visa att de i alla fall har alternativ. Och så hoppas hon att tiderna och pengarna blir bättre till nästa sommar.

Läs brev nr 40 på Danska brev