100 år har passerat, men vi är samma människor |
Själv var han liten vid tiden, men föräldrarna har berättat. Det var svårt att klara av dagen, skriver han, det fanns knappt mat på bordet.
Familjen kom till Sverige där allt var mycket bättre och de träffade på en person som tog dem till Migrationsverket.
Nu går Martin på gymnasiet i Örebro och känner sig hemma här.
Min farfar kom till Sverige för 100 år sedan av liknande, men inte lika allvarliga orsaker; rädsla för kriget i sökandet efter ett bättre liv.
Läs brev nr 33 på Läsarbrev
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar